Utvecklingen av stormkarbinen och de moderna automatkarbinerna
sidan 3

av O. Janson

senast uppdaterad 2006-10-10

 

Mausers Sturmgewehr 45
(
Med tillmötesgående av Buddy Hinton)

 

Mausers Maskinkarbin ”Försöksmodell 06 H”

 

Mauserverkens "Avdelning 37" hade hand om utveckling av handeldvapen upp till 10 mm. När ammunitionsfabriken Polte hade lancerat sin patron 7,9x33 mm så hade den anrika firman DWM (Deutsches Waffen & Munitionfabrik) tagit fram en egen kort 7 mm patron.

Chefen för "avdelning 37" hette Altenburger och han arbetade intensivt med den korta patronen.
Till sin hjälp hade fyra duktiga konstruktörer som hette Illenberger, Jungerman, Stähle och Vorgrimler.
Först utvecklade de ett vapen med gaskanal som de MKb42(H) m.fl. vapen.
Låsningen var fast med hjälp av rullar.

Denna försöksmodell kallades ”06 H” internt inom fabriken.

 

 

Tekniska data om Mausers Gerät 06 H
Benämning Mauser Gerät 06 H Slutstycke Ursprungligen fast rullås system,
efter ombyggnad 1943 halvreglat rullås
Tillverkningsår 1942-43 Säkring Omställare på pistolkolven som verkar på hanen.
Tillverkare Mauserverken, Oberndorf Magasin Löstagbart Mausers 10-skott eller Haenels 30-skott
Funktion Helautomatisk,  gasomladdad Sikte Bågsikte 100-800 m
Total längd 900 mm Antal räfflor 4 åt höger
Vikt
(m tomt magasin)
4 kg Ammunition Pistolpatron 43 (8x33)
Piplängd 400 mm Mekanisk eldhastighet 650 skott/minut
Kaliber 7,9 mm Kulhastighet V25 650 m/s

 

Konstruktören Wilhelm Stähle (1901-1974) berättar själv i en skriftligt dokumentation ifrån 1957:

 

- I november 1942 fick jag uppdraget att utveckla en kulsprutepistol. Till en början var det inget bestämt i frågan om vilken ammunition som skulle användas. Det kunde vara 9 mm Mauser, 9 mm P08, eller den korta patronen 7,9x33. Jag funderade över slutstycket. Ett slutstycke utan låsklackar skulle bli för tungt med den korta gevärspatronen. Jag sökte då efter ett slutstycke som hade någon typ av låsning men ändå inte låstes upp genom yttre påverkan. Efter att funderat kom jag på det halvreglerade rullstycket och ritade omedelbart ner det på papper.

Efter upprepade diskussioner med herr Altenburger och herr Vorgrimler så fick jag befogenhet att bygga en prototyp. Utifrån denna prototyp som blev färdig i december 1942, så kunde man klart se hur anpassningsbart detta slutstycke var. Det var bara tre delar som ingick och genom att anpassa vinklarna på glidstycket kunde slutstycket relativt enkelt anpassas. För att snabbt få fram ett skjutande testvapen, så byggde jag in det halvreglerade rullåset i en redan existerande maskinkarbin. Provskjutningen i februari och mars 1943 gick närmast klanderfritt. Det var bara automateld som var ojämn eftersom pipan saknade avlastningsräfflor. 

 

 

Det halvreglade rullåset eller halvreglade slutstycket.

Det var detta halvreglade rullås eller halvreglade slutstycke, som var en revolutionerande uppfinning som fungerar än idag och som används i den svenska Ak4 och H&K vapenfamilj.

Det halvreglade slutstycket var en total nykonstruktion och är som namnet säger inte helt låst i skottögonblicket men det fungerar heller inte som ett tungt oreglat slutstycke som den svenska kpist m/45.
Läs mer om funktion längre ner på sidan.

 När nu vapnet hade blivit försett med det halvreglade rullåset kallades det inofficiellt för MKb43.

 

 

Mausers vapen låg långt efter MKb42(H) och MKb42(W) i utveckling. Dessa båda vapen var ju redan ute hos trupperna på östfronten.

Mausers automatkarbin hade en stor fördel jämfört med MKb42(H) och MKb42(W)! Den var avsevärt enklare och billigare att producera utan att ha sämre prestanda.

 Den halvreglerade låsningen uppfyllde alla krav på en snabb massproduktion men den var inte helt problemfri som konstruktören själv hade påpekat. Man fick problem med hylsor som brände fast i patronläget, hylsor som brast och liknande eldavbrott. Detta problem var uppenbart särskilt med hylsor som var gjorda av mässing men även med stålhylsor.

Orsaken var välkänd. I skottögonblicket är gastrycket mycket högt så länge som kulan befinner sig i loppet. I själva skottögonblicket utvidgas hylsan och friktionen i patronläget ökar på grund av det höga gastrycket.
Problemet finns inte på samma sätt vapen med låst slutstycke eftersom gastrycket lättar när krutgaserna tappas av genom en gaskanal till pipan eller liknande.
Problemet blir uppenbart med det halvreglade systemet, som omedelbart börjar röra sig lite bakåt.

 

Mauserverken drog lärdom ifrån Sovjetiska vapen i det spanska inbördeskriget.

 

Mauserverken hade studerat kulsprutor ifrån Sovjetiska flygplan som de hade fått ifrån det Spanska inbördeskriget. När man studerade dessa så märkte man att spår hade frästs i patronlägets väggar. Dessa spår börjar där räfflingen börjar och går bakåt över patronläget. Så fort som kulan lämnar hylsan och börjar ta räfflorna så strömmar gaserna ut på båda sidor om hylsväggen och utjämnar trycket.

För att komma tillrätta med eldavbrotten kopierade Mauserverken denna tekniska lösning och gjorde spår i patronlägets väggar. Nu fungerade vapnet klanderfritt.

Detta system används även på de svenska automatkarbinerna  Ak4.

Kostnader:

 Vid en oberoende jämförelse så visade det sig att

  • Mausers StG45 tog 7 timmar att tillverka. - Omsatt i pengar motsvarade detta 40 RM (Riksmark)

  • Haenels StG44 tog hela 14 timmar. - Omsatt i pengar motsvarade detta 70 RM (Riksmark).

Som jämförelse kan nämnas att tyskarnas karbin 98k kostade 56 RM, men 98k tog lång tid att fräsa och tillverka, mellan 18 och 25 timmar beroende på när under kriget den tillverkades.

 

 

Sturmgewehr 45 (Mauser) - StG45 (M)

Det var mot denna stora skillnad som Vapenbyrån beställde en nollserie på 30 stormkarbiner ifrån Mauser i Oberndorf. Alla dessa var avsedda för truppförsök.

 

Vapnet förenklades tillverkningsmässigt ytterligare till det yttre och fick den officiella benämningen SturmGewehr 45 (Mauser), förkortat StG45(M). Denna yttre förändring var ett underbeslag helt gjort i pressad plåt. Hela lådans båda sidor är gjorda av pressad plåt inklusive magasinsstyrningen, pistolgreppet och kolvplattorna.

Den runda framstocken som också var ett handskydd var gjord av plast. Framstocken täcker halva pipans längd. Kolven och kindstödet är gjort av trä och fastsatt med en fjäderbelastad bult. Säkringen satt på samma sätt som en pistol och hade fått flera funktioner. Den hade också blivit omställare för hel- och halvautomatisk eldgivning. Slutstyckshandtaget löpte i ett spår på vänster sida. Vi kan notera att Mausers Maskinkarbiner var utrustade med små 10-skotts magasin, men de vanliga 30-skotts magasinen passade också.

 

Det var meningen att detta vapen successivt helt skulle ersätta Haenels Stormkarbin StG44, men detta hände aldrig.

De pressverktyg som skulle åstadkomma den sista förenklingen försenade leveransen av den första nollserien så att vapnen aldrig hann levereras.

När kriget tog slut så fanns alla delar till StG45 kvar. Dessa sattes samman av engelsmännen med hjälp av tyskar som varit anställda på Mauserfabriken. Detta skedde på den engelska basen i Eschede. Det är inte känt hur många vapen som monterades där efter kriget. Dessa vapen har sedan blivit museiföremål och samlarobjekt.

 

En av de ursprungliga konstruktörerna Ludwig Vorgrimler lyckades köpa ett av dessa exemplar i USA och ta det tillbaks till Tyskland.

 

 

StG45 (M) - Foto av Kenneth Keilholz

 

Tekniska data om Automatkarbin Mauser 45 - StG 45 (M)
Benämning Sturmgewehr 45 (Mauser) - StG 45 (M) Slutstycke halvreglat rullås
Tillverkningsår 1945 Säkring Omställare på pistolkolven som verkar på hanen.
Tillverkare Mauserverken, Oberndorf Magasin Löstagbart Mausers 10-skott eller Haenels 30-skott
Funktion Helautomatisk, rekylomladdad Sikte Bågsikte 100-800 m
Total längd 900 mm Antal räfflor 4 åt höger
Total längd 900 mm Antal räfflor 4 åt höger
Vikt
(m tomt magasin)
4 kg Ammunition Pistolpatron 43 (8x33)
Piplängd 400 mm Mekanisk eldhastighet 650 skott/minut
Kaliber 7,9 mm Kulhastighet V25 650 m/s

 

 

 

Det halvreglade Rullåsets funktion:

Utgångsläge

Bilden överst till vänster:

Här är låsrullarna utfällda och hindrar den tillbakagående rörelsen hos slutstycket. I utgångsläget finns en patron i patronläget (1), och mekanismen - slutstyckshuvudet (2) och slutstycket (3) - är fullt framförd.

 

 

Bilden under till vänster:

Här är låsrullarna infällda och hindrar inte längre den tillbakagående rörelsen hos slutstycket.

Omedelbart som skottet avlossas börjar paketet som består av slutstycke och slutstyckshuvud att röra sig bakåt.
Rörelsen bromsas av de utfällda rullarna.
Slutstycket rör sig fyra gånger så fort bakåt som slutstyckshuvudet.

Slutstyckshuvudet har rört sig 1 mm medan slutstyckets huvuddel har rört sig 4 mm

 

Rörelsen bakåt

När skottet går trycker krutgaserna genom patronhylsans förmedling slutstyckshuvudet (2) bakåt. Så fort kulan har lämnat hylsan läcker krutgaserna ut runt rillor runt hylsan  och trycket på båda sidor om hylsans sidoväggvägg utjämnas. Under första delen av slutstyckshuvudets (2) rörelse trycks lås rullarna (15) ur låslägena i låsstycket (14) och in i huvudet. Då lås rullarna (15) trycks in påverkar de styrstyckets (16) koniska ytor, varvid styrstycket (16) och slutstycket (3) börjar röra sig snabbare än slutstyckshuvudet (2). Slutstycket (3) och slutstyckshuvudet (2) skiljs därvid, tändstiftet dras in bakom stötbotten och spärrarmen, som griper om flänsen baktill på slutstyckshuvudet (2), släpper sitt grepp. Det motstånd som skall övervinnas under första delen av rörelsen bakåt, nämligen låsrullarnas (15) införande i slutstyckshuvudet (2) och spärrarmens utlösning, medför att upplåsningen sker relativt sakta under tiden hinner projektilen lämna loppet innan upplåsningen är fullbordad. När låsrullarna (15) helt förts in i slutstyckshuvudet, dvs. lämnat låslägena i låsstycket, rör sig slutstyckshuvudet (2) och slutstycket (3) med samma hastighet bakåt. Samtidigt som slutstyckshuvudet börjar rörelsen bakåt drar utdragaren hylsan ut ur patronläget. När hylsans bakplan träffar utkastaren tvingar denna hylsan att svänga runt utdragaren, varvid hylsan kastas ut genom utkastaröppningen.

 

 

Mekanismen fortsätter att röra sig bakåt tills slutstycket (3) stoppas.
Under rörelsen bakåt trycks hanen (4) ner av slutstycket (3) och den hakas upp på hanspärren (17), och rekylfjädern pressas samman.

Rörelsen framåt

Den sammanpressade framföringsfjädern för åter fram mekanismen. Under första delen av rörelsen framåt träffar slutstyckshuvudets patronförarklack bakplanet på översta patronen i magasinet och för fram patronen. Denna styrs sedan genom kulglidbanan in i patronläget (1). Under sista delen av slutstyckshuvudets (2) rörelse framåt glider utdragaren över patronens fläns, och stötbotten går fram mot patronens bakplan. Slutstyckshuvudet stoppas i sin rörelse framåt av patronens bakplan. (När patronläget är tomt stoppar huvudet mot pipans bakplan.) Slutstycket (3) med styrstycket (16) fortsätter ytterligare något framåt. Härvid pressar styrstyckets (16) koniska ytor ut låsrullarna (15) i låsstyckets (14) låsläge, och spärrarmen i slutstycket (3) glider över och fattar om flänsen baktill på slutstyckshuvudet (2).

 När mekanismen rör sig är slutstyckshuvudet (2) och slutstycket (3) delvis åtskilda, och tändstiftet (8) når vid eventuellt anslag inte framför stötbotten. Strax innan slutstycket (3) är fullt framfört påverkar dess bakre del utlösararmen (18). Denna trycks neråt och pressar hanspärren (17) framåt. Därvid glider spärrens (17) spännklack (19) ur hanens spännhak (10). Hanen (4) frigörs då, svänger fram och hakas upp på avtryckarstången (6).

 

Först när slutstycket (3) förts fram mot slutstyckshuvudets (2) bakplan
når tändstiftet (8) utanför stötbotten vid anslag av hanen (4).

 


 

Haenels prototyp StG45 (H)

Även Schmeisser försökte nu göra ett billigare vapen.
Här är hans prototyp.

 

 

Efterkrigstillverkning:

CETME :s automatkarbin i 7,92x40

 

Efter kriget så tog sig en grupp av Mauserfabrikens konstruktörer till Spanien och började arbeta hos Centro de Estudios Tecnicos de Materiales Especiales mera känt som CETME under ledning av Ludwig Vorgrimler. De tog fram en automatkarbin för det spanska försvaret . Den använde en kort gevärspatron 7,92x40 mm, och vapnet påminde om Haenels efterföljare till StG44 (som visas högre upp på denna sida), men invändigt så var det i grunden Mauserfabrikens StG45.

Tre ingenjörer, Heckler, Koch och Seidel, som hade flytt till Spanien flyttade senare hem till Tyskland på 50-talet och startade en vapenfirma i vapenstaden Oberndorf.

När efterkrigstidens tyska Bundeswehr skulle ha en automatkarbin så måste de anta ett vapen i NATO:s standardkaliber den långa kraftiga gevärspatronen 7,62x51! Tyskarna ville först anta FN FAL (Gewehr 1) och tillverka den på licens i Tyskland, men detta accepterade inte FN. Tyskarna vände sig då till CETME som accepterade ett avtal för licenstillverkning av vapnet. Licensen såldes av deras Holländska dotterföretag till Heckler & Koch som började producera Gewehr 3 - G3.

Ludwig Vorgrimler lyckades att anpassa vapnet till den längre patronen redan 1956! Han kom fram till att bara genom att ändra styrstyckets vinklar så kunde vapnet anpassas till alla typer av patroner.

H & K tillverkade G3 som även tillverkades på licens i Sverige under namnet Ak4. Tyvärr valde de svenska beslutsfattarna liksom NATO-länderna att följa USA:s linje. Man valde mellan att anta den Sovjetiska patronen 7,62x39 och NATO 7,62x51 och valet påverkades utifrån politiska grunder och valet föll som vi alla känner till på den i detta sammanhang sämre patronen 7,62 NATO. Utvecklingen av automatkarbiner i hela Västeuropa tog därför ett halvt steg tillbaka.

Ovan ser vi den svenska varianten av StG45 dvs. Ak4

 

Ni kan läsa mer om den svenska efterföljaren Ak4 här >>>>

 

 


Mitt varma tack till två samlare som har hjälpt till med några av bilderna i denna artikel.

 

Källmaterial:

Heeresdienstvorschrift (D.1854/3)

Hans-Dieter Götz / Die deutschen Militärgewehre und Maschinenpistolen 1871-1945.
Motorbuch Verlag Stuttgart 1985  ISBN: 3-87943-350-X

Smith & Smith / Small arms of the world.
A&W Visual library 1960

Peter R. Senich / The German assault rifle 1935-1945, Paladin Press 1987, ISBN 0-87364-400-X
Peter R. Senich / The German sniper 1914-1945, Paladin Press 1982, ISBN 10-: 0-87364-223-1

John Walther / Guns of the third Reich
Greenhill books, London 2004 ISBN 1-85367-598-9

Dr. Elmar Heinz / Deutsches Waffen-Journal 2004.

Karl-Olof Björsell / Göta vapenhistoriska sällskap 1992 småskrift nr 11.

Claus Espeholdt, Danmark / http://claus.espeholt.dk/

Vapenmuseet i Eskilstuna

Vapenmuseet Mauser i Oberndorf

Imperial War Museum, London

Dr. Elmar Heinz / Deutsches Waffen-Journal 2004.

Heckler & Koch

 


För att läsa vidare om automatkarbinens historia läs vidare här:
Maskinkarbin M35 och den nya patronen 7,9x33
MKB42(H), MKb42(W) >>>
MP43 och MP44 samt StG44 >>>
MKb45(M) samt CETME, H&K och Ak4 >>>
  NATO:s första automatkarbiner efter 2:a Världskriget.

 

Åter till sidan med
olika artiklar