NATO:s första automatkarbiner efter 2:a Världskriget.

Engelska soldater hade kämpat sig genom kriget i huvudsak beväpnade med repetergevär. Den engelska regeringen var nu efter kriget mycket angelägen om att utrusta sin armé med ett hel eller halvautomatisk karbin. Detta var ingen unik företeelse i Europa. Sovjetunionen utvecklade sin AK47 som helt klart var inspirerad av Stormkarbinen.

De stora vapentillverkarna i Västeuropa hade också insett de stora fördelar som de tyska Stormkarbinerna hade som infanterivapen.

1. Ett och samma vapen ersatte det vanliga geväret, automatgeväret, kulsprutepistolen och kulsprutegeväret.
2. Man fick en och samma patron till dessa vapen.
3. Vapnet hade kapacitet att träffa med tillräcklig kraft för att slå igenom en stålhjälm på 700m.
4. Vapnet sköt såväl hel- som halvautomatisk eld.
5. Vapnet kunde avge riktad och kontrollerad helautomatisk eld.
6. Vapnet hade hög magasinskapacitet.
7. Vapnet kunde göras kort och smidigt beroende på den korta hylslängden.
8. Soldaten kunde bära med sig en större ammunitionsmängd.
9. Tyskarna hade redan under början av kriget insett att ett av de största problemen för soldaterna var att träffa små mål på relativt korta avstånd upp till 400 mm. De hade därför redan efter anfallet på Polen börjat utrusta sina Kar 98k med kikarsikten ZF41. Man fick en karbin som fungerade som Jeff Coopers Synergikarbin.
   Målsättningen senare under kriget var att alla Tyska G43 och K43 som levererades skulle utrustas med kikarsiktet ZF4.
   Man ville också utrusta alla StG44 på samma sätt med kikarsikten ZF4 som var anpassade till den korta patronens kulbana.

Det är följande vapen som i huvudsak har satt spår i efterkrigstidens vapenhistoria:

• EM-2 ifrån England
• FN FAL ifrån Belgien m.fl. länder
• CETME ifrån Spanien, sedermera H&K G3 ifrån Tyskland
• M14 ifrån USA

EM2.

Winston Churchill var en av de drivande krafterna bakom att engelsmännen skulle skaffa en automatkarbin. Deras soldater hade ju gått genom kriget utrustade i huvudsak med snabbskjutande repeterkarbiner ifrån tiden före första världskriget Lee Enfield No 1 Mk 3 och mot slutet av WW2 infördes en liknande skapelse som bara var enklare att producera, No4 Mk1.

Engelsmännen tog fram en ovanligt kort konstruktion med pistolgreppet framför magasinet EM2. Denna typ av konstruktionen kallas ofta för bullpup .Vapnet hade kalibern 7 mm med en hylslängd på 43 mm. Patronens prestanda påminner om de tyska 7,9x33 mm och ryska 7,62x39 mm patronerna. Patronen kallas för .280 British, .280 UK, .280 Enfield, .280 Short,.280 NATO eller helt enkelt 7x43 mm. Detta vapen med sin mellanklasspatron antog 1951 officiellt av England. Det gick att skjuta såväl hel- som halvautomatisk eld med vapnet och det var lätt och mycket smidigt.

Detta vapen inkorporerade de idéer som tyskarna hade kommit med under kriget.

Inom parentes kan nämnas att detta vapen fick en efterföljare med liknande utseende L85A1 bullpup i kaliber .223 Remington, som används idag av engelska soldater.

FN FAL

FN i Belgien hade också tagit fram en automatkarbin baserad på sin SAFN. De första av dessa vapen gjordes också för en mellanklass patron. Vapnet kallades för FN FAL ("Fusil Automatique Leger" som betyder lätt automat gevär)

1947 höll England, Kanada och USA möten om att anta en och samma patron för sina krigsmakter. Helst skulle dessa länder ha samma patron och samma vapen.

USA gjorde prov med olika vapen i Fort Benning 1950, bl.a. EM2 och en tidig FN FAL kamrad för den engelska patronen 7x43. Den amerikanska militären insåg inte fördelen med denna typ av patron. Den officiella rapporten sa:

 "Battle experience has proven beyond question the effectiveness of the present rifle and ammunition, and there have been no changes in combat tactics which would justify a reduction of rifle calibre and power."

Uttalande visar hur självgoda och konservativa de var i sitt tänkande.

Detta är egendomligt eftersom de hade god kännedom om den tyska Stormkarbinen och till och med det förnämliga vapnet StG45. Sovjetunionen hade ju dessutom antagit en mellanklasspatron 7,62x39 mm och 1947 antagit Kalashnikovs Ak47.

T44 och T47

USA hade två automatgevär som de gjorde utvärderande tester med:

• T44 som var baserat deras trotjänare under kriget – automatgeväret M1 Garand.
   

• T47 som baserades på kulsprutegeväret Brownings BAR (se artikeln om Kg m/21 och Kg m/37).

De valde att använda en patron med 7,62 mm som kallades T65. Ballistiken hos denna patron var nästan identisk med deras gamla 30-06 med 63 mm hylslängd men hade en kortare hylsa på 51 mm. (T står för TEST.)