|
Engelska bajonetter |
||||||||||||
|
Samlande är ofta en exklusiv och dyrbar hobby. Det är ofta svårt för en nybörjare att få en komplett samling inom överskådlig tid utan även om man betalar skyhöga priser. Ett trevligt undantag är samlandet av olika typer av Engelska bajonetter avsedda för gevär och karbiner som skjuter enhetspatroner med s.k. rökfritt krut. Detsamma gäller ju även för de svenska bajonetterna. Är den nye samlaren otålig kan han/hon snabbt köpa på sig de flesta bajonetterna på Tradera eller eBay för mindre än 3 000 kr, så länge man undviker den mycket sällsynta bajonetter som de engelska för Sten och Wilkinsons bajonett M1907 med krokformad parerstång eller svenska försöksbajonetter, som är otroligt dyr att få tag på. --------------------------------- Engelska trupper är kända världen över för att utöva anfall med påsatta bajonetter. Många länder använde sig av bajonettanfall under 1:a Världskriget (VK) men under det 2:a VK så var det nästan bara trupper ifrån Samväldet som använde denna taktik. Från början var bajonetten påsatt på ett gevär tänkt att ersätta piken. Såväl bajonett som gevär var därför mycket långa. Under 1870-talet så hade engelsmännen problem med sina stålkvaliteter. Tillverkarna fuskade och gjorde det så billigt som möjligt. Detta hade en födande effekt för de engelska trupperna som märkte att bajonetterna krökte sig och till och med gick av. Man införde då mycket hårda krav på kontroll av stålets kvalité i klingorna. Man kontrollstämplade alla godkända klingor. Det fanns ytterligare en orsak till att geväret var långt ifrån början och det berodde på att man sköt med svartkrut som behövde förbrännas ordentligt för att kulan skulle få upp farten. Under 1900-talet allra första år började man använda röksvagt krut men gevären och bajonetterna fortsatte att vara långa. När man hade kommit fram till 2:a VK så hade man insett att det räckte med korta bajonetter och korta smidiga karbiner med röksvagt krut som var anpassat piplängden. Fördelen med de korta bajonetterna var uppenbar eftersom när soldaterna under 1:a VK stack bajonetten rakt igenom sin fiende så brukade soldaten naturligt nog falla ihop rakt över bajonetten och ofta låstes den då fast mellan revbenen. Detta gjorde det mycket svårt att snabbt få loss vapnet ifrån den döende soldaten. Lee Metford bajonetten M1888
Denna M1888 bajonett var gjord av ypperligt högkvalitativt stål. (Pris 300-500 kr.) Det var dessa bajonettklingor som låg till grund för experimenten med Fairbairn Sykes stridsknivar. När engelsmännen införde sitt nya gevär som egentligen var en karbin Short Magazine Lee Enfield (SMLE) No I Mk III så fick de skaffa en ny bajonett. Detta gjorde man detta enkelt genom att använda klingorna ifrån de förnämliga M1888 bajonetterna. Det var bara greppet som ändrades så att det passade för de nya gevären. Denna nya bajonett kallades M1903. (Pris ca 500 kr.) Detta anses av engelska trupper under såväl 1:a som 2:a VK vara den bästa bajonett som de hade och många föredrog att behålla den i stället för senare modeller. Pattern M1903
Denna bajonett M1903 ansågs av teoretikerna vara för kort till de nya kortare karbinerna och man tog då fram en ny typ till SMLE No I Mk III. Denna bajonett förlängdes också med 130 mm för att kompensera för det kortare geväret! Bajonetten kallades för M1907. Den är en ren kopia på den japanska Arisakabajonetten. Pattern M1907 Mk. I. med krok
Först hade den en parerstång som var böjd till en krok för att fånga motståndarens bajonett, men snart gick man ifrån detta till fördel för en rak parerstång. Den 29 oktober 1913 utfärdades en generalorder som bestämde att alla krokar på parerstången skulle avlägsnas. Denna order har medfört att nästan samtliga M1907 bajonetter som går att få tag på är med avkapad krok eller tillverkade med en parerstång utan krok! Priserna på dessa bajonetter med krok börjar på 4 000kr och går upp till 22 000kr. IMA sålde nyss ens ådan för dessa pengar. Pattern M1907 Mk. II utan krokformad parerstång.
Överst på bilden är
den gamla mycket sällsynta M1907 i ursprungligt skick med parerstång
som krokformad. Tillverkad av Enfield.
Bladets längd är 43 cm på alla M1907 är 43 cm En brittisk soldat med SMLE No1Mk3 och bajonett M1907 i juli 1942 vid el-Alamein
Det var denna
bajonett M1907 Mk.II som var den vanligaste bland samväldets olika trupper under
hela 2:a VK.
---- Detta var bajonetten för Enfield P-14. Grepp plattorna är försedda med två parallella skåror i greppet för att inte förväxlas med M1907 bajonetten. De är tillverkade av såväl Winchester som Remington. Denna typ av bajonett användes under båda världskrigen. (Pris 1 000 kr+.) Pattern M1913
-----
En ny typ av bajonett Det var inte förrän den 13 februari 1941 som det kända geväret eller rättare sagt karbinen No 4 introducerades i både Storbritannien och resten av samväldet. För denna starkt förenklade men ändamålsenliga vapen antog man en lika enkel bajonett No4. Bajonett No4 Mk I No.4 Mk. 1 bajonetten antogs officiellt i November 1939, men trots detta fanns den inte med i utrustningslistorna förrän juni 1941. Detta berodde i sin tur på att geväret inte antogs förrän 1941. Denna typ av bajonett har en kryssformad klinga som blev identisk med med försöksmodellen ifrån 1933. Baljan är däremot rund. (Pris 1 500 - 2 500kr.)
Märkningen på No4 Mk.I
Bajonett No4 Mk II
Klingans längd är bara 20 cm.
Märkningen på No4 Mk.II Den vanligaste bajonetten för Lee Enfield No.4 rifle under 2:a VK är utan tvekan No4 MkII. Den skiljer sig endast ifrån Mk.I genom sin runda klinga istället för kryssklingan. (Pris 100-400 kr.)
Bajonett No4 Mk II* För att förenkla tillverkningen ytterligare så gjordes bajonetten i två delar. Klingan svetsades fast på fästet.
Bajonett No4 Mk III
Artilleriet godkände i februari 1943 bajonett No.4 Mk.III. Det var en industrimässigt tillverkad konstruktion med råa ytor på det gjutna fästet och med ett påsvetsad rund klinga. (Pris 100-400 kr.)
Bajonett No5
Engelsmännen tog under kriget fram ett av sina värsta missfoster - Djungelkarbinen. Den hade typbeteckningen No5 och man skaffade då en knivbajonett till den. Denna knivbajonett var också en utmärkt stridskniv. Parerstången var försedd med en ovanligt stor ring för att passa runt flamdämparen på Djungelkarbinen. Bladet är 20 cm långt. (Pris 1 500-2 500 kr.)
Bajonett No 9
Denna bajonett användes av engelska flottan och antogs 1949. De har få mycket liten spridning. (Pris 800 kr.) -----
Bajonetter för Kulsprutepistoler Engelsmännen är ganska ensamma om att använda bajonett till kulsprutepistoler i krig. De ändrade om bajonett No4 för att passa till kulsprutepistolen Sten Mk2. Denna bajonett är extremt sällsynt men det finns gott om kopior. Bajonett för Sten Mk2.
Här är en av de få äkta kvarvarande bajonetterna för Sten.
1945 introducerade en ny knivbajonett som var avsedd för såväl SMLE No4 som kulsprutepistolen Sten Mark5. Detta är en mycket sällsynt bajonett eftersom de flesta förstördes samtidigt som man skrotade dessa Sten Mk5.
Bajonett No7 Mk1
En del av greppet är vridbart för att passa båda vapnen och för att fungera som en stridskniv.
Till det sista Enfieldvapnet SA80 har man antagit en ny knivbajonett. Den förekommer med olika skidor (Pris ca 1 500 - 2 000 kr.)
Bajonett SA80
Och här med en balja som kan klippa tråd.
(Pris ca 1 000 - 1 500kr.)
|
