Frankrike och Tyskland tävlade i utveckling av armévapen.

Fransmännen var den första nation som antog ett gevär med patroner för rökfritt krut Mle 1886 Lebel. Senare modifierades detta vapen till Mle 1886/93. (se bild).

Geväret - Gewehr 88

Detta franska gevär tvingade fram det tyska geväret M1888. M1888 var överlägset alla andra samtida gevär men det var ändå ett hastverk med många brister och har därför fått så dåligt rykte.

Soldaterna på flankerna är utrustade med Gew 88

Geväret antogs den 12 november 1888 i Preussen, Saxen och Württemberg. Kommisionsgeväret M1888 har fått sitt namn efter den tyska Gevärs Prövnings Kommisionen (Gewehr Prüfungs Kommision GFK). GFK gav i uppdrag åt tekniker att ta fram ett nytt gevär för rökfritt krut i november 1887. Gewehr 88 konstruerades på kortare tid än ett år som svar på det franska geväret Mle 86 (Lebel) som använde rökfria patroner. Mekanismen hade drag ifrån både Mauser och Ferdinand von Mannlicher.

De första 20 gevären gjordes för hand i den statliga fabriken Spandau under april till maj 1888. Serietillverkning var förberedd i slutet på juli och den startades i liten skala i oktober på maskiner köpta ifrån den förnämliga tyska verktygsmakarfirman Ludwig Löwe & Co. Den första ordern signerades av Kaiser Wilhelm II den 12 november 1888. I augusti 1890 var alla infanteriregementen i Preussen, Saxen och Württemberg försedda med dessa gevär.

De överfördes vid sekelskiftet till landsstormen och ersattes av Gewehr 1898.

När geväret kom var det överlägset alla andra existerande gevär. Gevären höll mycket hög kvalitet. Det var en enkel och stark konstruktion försedd med bra säkring och lätt att ta isär. Geväret har förvisso många allvarliga fel men har fått ett omotiverat dåligt rykte. Mauser har bidragit till detta för att marknadsföra sina egna konstruktioner. De största problemen var risken för att ladda med dubbla patroner med sprängning av lådan som följd. Ett annat vanligt fel var överladdade patroner som orsakade pipsprängningar. Det förekom också tändhattsbrott. Det fanns inga ventilationshål för evakuering av bakåtströmmande krutgaser.

Den största nackdelen för vanligt handhavande var att man inte kunde ladda geväret annat än med ett fullt patronknippe eller patron för patron direkt i patronläget.

Patronerna låg kvar i laddramen som samtidigt var en styrning för dem under hela tiden de låg där. När sista patronen är inmatad i loppet faller laddramen ut genom ett hål i magasinets botten.

Magasinsbrunnen var därför känslig för smuts och förorening.

Noteras bör att gevären användes under 1:a världskriget med den gamla patron 88 av tyska prickskyttar.

Man använde särskilt utvalda fina gevär som var märkta med speciell varningstext för att inte använda fel patron. Mycket av den fina precisionen kan också tillskrivas det faktum att själva pipan låg väl skyddad i sin pipmantel.

När den nya S-patronen infördes den 3 april 1903 så byggdes Gewehr 88 om. Eftersom den nya patronen hade en grövre diameter (8,22 mm eller .323 tum jämfört med den gamla ptr 88 som hade 8,1 mm eller .318 tum) fick piporna borras upp till den nya diametern. Pipan markerades med ett S ovanpå patronläget och kolvarna stämplades med ett 7 mm stort kronförsett S. Det bakre siktet fick byggdes om för att passa den nya patronen med sin flackare kulbana. Det nya siktet var inställbart mellan 400 m och 2000 m. Det gamla hade varit inställbart mellan 250 m till 2050 m. Dessa gevär försågs med ett skydd som täckte magasinshålet i botten på magasinet för att skydda mot smuts. Dessa magasinsbottnar utrustades med en fjäder som slängde ut patronhållaren tillsammans med den sista avfyrade tomhylsan på liknande sätt som det modernare Garandgeväret gör.

Här är gevären omgjorda för att passa till den nya S-kulan.
(Se S-stämpeln ovanpå lådan.)

Man ser också att gevären använder Mannlichers laddramar eftersom det inte finns någon urtagning i lådan för kulans spets.

Det finns inte heller några styrklackar pålödda för den senare typen av laddramar som vi har på t.ex. de svenska mausergevären m/96.

370 000 gevär byggdes om till Gewehr 88/05 1906 till 1907. Den huvudsakliga skillnaden mot 88/S är att 88/05 laddas med 5 patroner som sitter på konventionella laddramar. Patronerna förs ned i magasinet med hjälp av tummen. Laddramen faller bort när slutstycket stängs.

Magasinets väggar fick byggas på för att styra patronerna när den gamla typen av laddram inte längre fanns kvar i magasinet för att styra dem.

Man använde nu den nya typen av laddramar och fästen för dessa har silverlödats och skruvats fast på lådans topp. (Se bilden här under.)

Lådans framkant har fått en urtagning för de spetsiga S-patronerna. Man har lagt till en urtagning för tummen i lådans vänstra vägg. Laddramen var grövre än den ursprungliga och detta medförde att man måste göra denna urfräsning. (Se bilden här under.)

Mekanismen löper mycket fint. Slutstyckshandtaget är fortfarande rakt som på de flesta andra samtida gevär.

Sikten på de ombyggda gevären kännetecknas på att graderingen av siktets bas börjar på 200 m (200 - 2000 m), men man kan inte ställa siktet på vare sig 200 eller 300 m. Den övre delen av siktet med siktbladet var utbytt. Nytillverkade sikten hade en skala som började på 400 m och gick till 2000 m.

Lägg märke till den typiska pipmanteln av plåt som skall skydda händerna mot den varma pipan under snabb eldgivning. Den skulle också säkerställa att pipan var friliggande.

De flesta av dessa gevär har omändrats till den nyare S-patronen med grövre diameter.

Under tiden december 1914 till juni 1915 omändrades ett mindre antal 88/S till 88/14. Detta var ju mitt under brinnande krig och detta skedda i all hast vilket kan ses på det relativt slarviga arbetet jämfört med de fredsombyggda 88/05. I lådans överdel la man genom svetsning på extra gods som sedan frästes till små vingar så att laddramen kunde anbringas.

Dessa gevär är försedda med ett litet ”n” på pipan.

Man tror att 75 000 gevär omändrades på detta sätt.

Det fanns också en karbinmodell som kallades Karabiner 88

Den påminner mycket om Gewehr 88, men är avsevärt kortare. Näsbandet påminner om den svenska karbin 94 med sina vingar som skyddar kornet.  
Karabiner 88 har ett nedböjt slutstyckshandtag och hål genom kolven för remmen, som är sidomonterad. Detta var ju en anpassning till kavalleriet.

Totallängden är 950 mm och piplängden är 435 mm och väger 3,1 kg

Lägg märke till näsbandet,
som påminner om det svenska m/94.

Gewehr 91 är i själva verket en karbin, som är nästan identiskt med Karabiner 88. Karbinerna är märkta Gew 91.

Skillnaden är att karbinen har en kopplingskrok som är gjord i samma stycke som näsbandet. Kopplingskroken skulle användas för att koppla ihop flera vapen när de ställs upp.
Gew 91 användas av  artillerister ifrån Preussen, Saxen och Würtenberg och den antogs den 25 mars 1891.

Ifrån början så var Gew 98 anpassat för 8,1 mm patronen ”Patronen 88”. (I Sverige kallas patronen för 8x57J.) Frankrike introducerade den spetsiga gevärskulan ”Balle D” efter konstruktören Desaleux. Den användes till de franska Mle 1886/93 och Berthierkarbinerna.

Tyskarna gjorde då en snarlik konstruktion i Spandau och Lechfeld. Den första typen kallades för S2 som vägde 10,3 gram och hade en diameter på 8,23 mm+/- 0,02 mm.

Senare förfinades kulan genom att göra den lättare. Kulan kallades för S-kula ”Spitzgeschoss”. Den vägde 9,7 gram men var annars i stort sett den samma. Man ökade tjockleken på manteln, som var gjord av koppar-nickel, ifrån 0,3 mm till 0,5 mm. Man hade haft problem med mantlar som stannade kvar i loppet. Detta berodde på den ökade friktionen mellan kulan och loppet.. Detta i sin tur berodde på den högre hastigheten och den ökade kuldiametern. Man bytte samtidigt krutsort ifrån storbladigt bladkrut till det finbladigare Spandaus krut Pulver 682b den 3 mars 1903. Detta gjorde att krutmängden kunde ökas ifrån 2,63 gram till 3,2 gram Pulver 682b. Slutligen bestämdes kulvikten till 9,8 gram och kalibern 8,22 mm. Patronen accepterades den 3 april 1903. (I Sverige kallas patronen för 8x57JS.) Nu måste ändra siktet på alla vapen ifrån den gamla patronen till den nya med flackare kulbana. Officiellt datum för övergång ifrån den gamla Patronen 88 till den nya S-patronen blev den 1 oktober 1905. Alla militära gevär 88 och 98 byggdes om 1903-1905. De ombyggda gevären stämplades med ett 2,5 mm högt S på pipan ovanpå patronläget. Det verkar som om man fortsatte denna märkning även på alla nytillverkade gevär även efter det att alla gamla gevär hade blivit omändrade.