Tyska patroner med rökfritt krut för gevär 1888 - 1945.

Text och bild av O. Janson

updated 2007-09-25

 


 

Fransmännen var den första nation som antog ett gevär med patroner för rökfritt krut Mle 1886 Lebel. Senare modifierades detta vapen till Mle 1886/93. (se bild).
Bild på det franska geväret Mle 1886/93. 

Detta var en gammaldags konstruktion med ett tubmagasin för patronerna. Det som gjorde geväret intressant var användandet av den rökfria patronen som hade en mycket bättre flackare kulbana och längre skottvidd än de gamla patronerna.

 

 


 

Patrone 88  

Den tyska Gevärs Prövnings kommissionen (GPK) var oroliga över den franska överlägsenheten så att de bestämde sig för att snarast tillverka ett gevär med samma prestanda.

GPK drog upp riktlinjerna för det nya geväret hos de statliga fabrikerna i Danzig, Erfurt och Spandau. Ett av kriterierna var att vapnet skulle skjuta en patron med rökfritt krut i kalibern 8 mm.

Man gjorde gjorde först försök med en 8 mm flänspatron baserad på den tidigare 11 mm Reichpatrone 71.

Sedan försökte man med en patron som byggde på Eduard Rubins patronkoncept. Detta resulterade i 8,1 mm Patrone 88.

 

 

Patron 88 med laddram av Mannlischer typ

 

 

Sedan var det Frankrikes tur att göra en ny innovation.

Frankrike  introducerade den spetsiga gevärskulan ”Balle D” som kallades så efter konstruktören Desaleux. 
Den användes till de franska Mle 1886/93 och Berthierkarbinerna.

 

 

 
”Balle D”  användes till de franska Mle 1886/93 och Berthierkarbinerna.

 

 

Överst: Patrone 88

 

 

Underst: Patrone S

Patrone S

Återigen bestämde tyskarna sig för att införa en likvärdig patron.

Tyskarna gjorde då en snarlik konstruktion i Spandau och Lechfeld. Den första typen kallades för S2 som vägde 10,3 gram och hade en diameter på 8,23 mm+/- 0,02 mm.

Senare förfinades kulan genom att göra den lättare. Kulan kallades för S-kula ”Spitzgeschoss”. Den vägde 9,7 gram men var annars i stort sett den samma. Man ökade tjockleken på manteln, som var gjord av koppar-nickel, ifrån 0,3 mm till 0,5 mm. Man hade haft problem med mantlar som stannade kvar i loppet. Detta berodde på den ökade friktionen mellan kulan och loppet.. Detta i sin tur berodde på den högre hastigheten och den ökade kuldiametern. Man bytte samtidigt krutsort ifrån storbladigt bladkrut till det finbladigare Spandaus krut Pulver 682b den 3 mars 1903. Detta gjorde att krutmängden kunde ökas ifrån 2,63 gram till 3,2 gram Pulver 682b. Slutligen bestämdes kulvikten till 9,8 gram och kalibern 8,22 mm. Patronen accepterades den 3 april 1903. (I Sverige kallas patronen för 8x57JS.)  Officiellt datum för övergång ifrån den gamla Patronen 88 till den nya S-patronen blev den 1 oktober 1905. 

I och med införandet av S-kulan ”Spitzgeschoss” den 1 oktober 1905, som hade en flackare kulbana så fick man ändra siktet på alla vapen ifrån den gamla patronen till den nya med flackare kulbana. 

Alla militära gevär 88 och 98 byggdes om 1903-1905. De ombyggda gevären stämplades med ett 2,5 mm högt S på pipan ovanpå patronläget. Det verkar som om man fortsatte denna märkning även på alla nytillverkade gevär även efter det att alla gamla gevär hade blivit omändrade.

 

 

S-kulan som väger 10 gram och har en diameter på 8,23 mm

(ett varmt tack till Karl-Olof för ritningen)

 

Patrone S

Hylslängd 57 - 0,3 mm

Total längd 80,6 - 0,6 mm

(bild ifrån egen samling)

Patrone S hylsor

med den gamla laddramen.

(bild ifrån egen samling)

Patrone S

med den nya laddramen.

(bild ifrån egen samling)

 

 

Specifikationer för de tyska Patrone 88 och S- Patrone.

Patron   Patron 88 S- Patron
Totallängd
Totalvikt  
(mm)
(gram)
82,5
27,3
80,3
23,8
Hylslängd (mm) 57 57
Hylsmaterial Mässing/stål Mässing Mässing
Kulvikt (gram/grain) 14,7 9,8
Kullängd (mm) 30,7 28,0
Kuldiameter Diameter (mm) 8,10 8,22
Kula Typ Rundnos Spetskula
Kulhastighet
Piplängd
Vo (m/s)
(cm)
630 / 615
74
870
74
Krut Sort Gew Bl.Plvr 88 Spand Plvr682b
Krutvikt Laddning (gram) 2,75 / 2,67 3,2
Tändhatt Typ (se tabellen nedan) Zdh.88 Zdh.88

 

 

 

 

Patrone sS

Den kom under slutet av 1:a Världskriget. Den var ursprungligen avsedd för kulsprutor, men den visade sig ha mycket fin ballistik. Detta berodde på kulans form. Den var dessutom tyngre.

 

Specifikationer för de tyska sS- Patrone.

Patron   sS-Patron sS-Patron
Totallängd
Totalvikt
(mm)
(gram)
80,5
26,2
80,5
26,7
Hylslängd (mm) 57 57
Hylsmaterial Mässing/stål Mässing Stål
Kulvikt (gram/grain) 12,8 12,8
Kullängd (mm) 35,3 35,3
Kuldiameter (mm) 8,22 8,22
Kula Typ Spetskula boattail Spetskula boattail
Kulhastighet
Piplängd
Vo (m/s)
(cm)
785
74
755
60
Krut Sort Nz.Gew.Bl.Plvr. Nz.Gew.Bl.Plvr.
Krut Laddning (gram) 2,85 2,75
Tändhatt Typ (se tabellen nedan) Zdh.88 / Zdh.30 Zdh.30 / Zdh.30-40

 

Här är den tyngre sS-kulan som kom mot slutet av det första Världskriget och väger 12,8 gram.

(ett varmt tack till Karl-Olof för ritningen)

 

 

Patroner från vänster:

Lös patr 33, Patr. 88, Patr. S på ny typ av laddram

 

 Patr. S.m.K.l'spuhr på ny typ av laddram

 

 

Besparingar av strategiskt material.

Under andra världskrigets uppstod i Tyskland behovet av att spara bly för tillverkning av infanteriammunition. Lösningen blev den så kallade S.m.E.-kulan. (S.m.E. = Spitzgeschoss mit Eisenkem = spetskula med järnkäma) Denna projektil har torpedform och liknar till det yttre sS- kulan men är omkring 2 mm längre. Vikten är 11,55 gram. I kulan är inlagd en spetsig järnkärna som omges av ett tunt blyskickt, som gör att projektilen kan formas efter bommarna i loppet.

SmE-kulan innebar en 70%-ig besparing av blyförbrukningen i infanteriammunitionstillverkningen. 

Rostfri tändhatt

För att minska slitaget i gevärspiporna genom rost och erosion bytte man så småningom ut den gamla tändhatten m/88. mot en ny sådan med rostfri tändsats av samma typ, som idag återfinns i all modem handvapenammunition. Beteckningen var "Zündhütchen 30/40" eller förkortat Zdh 30/40. (Översättning tändhatt m/1930/40) Tändhatten; som är gjord av zinköverdragen järnplåt känns igen på den gråvita till grå färgen.

 

Zdh 88 (rostbenägen) Zdh 30/40 (rostfri)
tändhatt av mässing tändhatt av stål - zink plätterad.
kvicksilver fluminat (Hg(CNO)2) : 27 % tetracene (C18H12):           3 %
antimonsulfid (Sb2S3) :                  29 % styfninsyra (C6H2N3O8) :   40%
kalium klorat (KClO3):                    37 % bariumnitrat Ba(NO3)2  :    42 %
pulvriserat glas :                              7 % blyoxid (PbO) :                     5 %
  kalcium silicide (CaSi2) :   10 %

 

 

Ammunition till MKb42, MP43, MP44 och StG44:

 

I Tyskland hade man redan under 1:a Världskriget klart för sig att ammunition till kulsprutepistolen i 9 mm Parabellum (Luger) var en nödlösning. Egentligen ville man ha ett automatvapen som sköt en patron starkare än pistolpatronen men svagare än gevärspatronen. Någon sådan patron fanns inte och kunde inte tas fram i det rådande ansträngda läget för ammunitionsindustrin. Samma år som kulsprutepistolen kom ut till truppen under 1:a Världskriget så hade en assistent vid tyska vapenbyrån (Gewehr-Prüfungskommission) kapten Pederit skrivit en promemoria med namnet "Die Zweckmässigkeit der Einführung einer Kurzpatrone" (Lämpligheten av införandet av en kortpatron). Denna uppsats väckte stor uppmärksamhet.

Sedan bröt freden ut men erfarenheterna från 1:a Världskriget glömdes inte bort. Redan 1927 hade man konstruerat en provisorisk kortpatron. I samarbete mellan Mauser och Deutsche Waffen- und Munitionsfabriken (DWM) tillverkades en försöksserie av denna patron. I övrigt begränsade man sig till att intressera olika vapenkonstruktörer för projektet.

Det som hade kommit fram på båda sidor under det första världskriget var att man ville ha ett lätt smidigt lätthanterligt vapen. 

Patronen skulle vara effektiv ut till 3-400 m - det räckte. Man hade kommit fram till de flesta soldater hade svårt att träffa något på längre håll med öppna riktmedel. 
Patronen skulle helst vara lättare så att soldaten kunde bära mer ammunition med sig. 
Kalibern skulle vara mellan 7 och 8 mm. 

En annan väsentlig aspekt är att sätta fienden ur stridbart skick. En soldat som såras i strid ställer till mer problem för sin egen armé än en som är död.

 

 

Pistolen Patrone 43 - Kort gevärspatron 

 

Vi har redan sett att man 1927 tagit fram en kortpatron på försök.

Under senare delen av 1930-talet försökte Heereswaffenamt intressera enskilda konstruktörer att arbeta med nykonstruktioner av kortpatroner med tillhörande vapentyper. Bland annat konstruera- de en ingenjör Heinemann vid Rheinmetall en 8 mm-patron med 42,5 mm hylslängd. Direktör Winter vid Gustav Genschow & Co. tog fram en patron i kaliber 7,75 mm med 40 mm hylslängd. Kalibern på denna patron ändrades senare till 7,62 mm. Samtliga dessa konstruktioner förkastades av armens överkommando (Oberkommandos des Heeres). Till slut bestämde man sig för en patron konstruerad av ammunitionsfabriken Polte i Magdeburg. Patronens kali- ber var 7,92 mm. Samma kaliber som i karbiner och kulsprutor. Hylslängden var 33 mm. Man kan säga förenklat att det rörde sig om en avkortad armépatron 7,92 x 57 mm. Bottendiametern på patronen hade samma mått som gevärspatronen. Kortpatronen kunde därför förpackas i de vanliga laddramarna

Överst Patrone S.m.K.l'spuhr 

Underst: Pistolen Patrone 43 m.E.

En jämförelse mellan stormkarbinpatronen och den avsevärt längre och kraftigare gevärspatronen. Båda hade samma bottendiameter och kunde av praktiska skäl använda samma laddram vid påfyllning av magasinet

 

Ritning av Pistolen Patrone 43 m.E.

ifrån patronfabriken Polte i Magdeburg

(ett varmt tack till Karl-Olof för ritningen)

 

Specifikation för Pistolen Patrone 43 m.E och patr. 43 m.SE

Pistolenpatrone 43 m.E. Pistolenpatrone 43 mit SE-Geschoss
Patronlängd.......................47,6 mm Patronlängd.......................49,9 mm
Patronvikt.......................16.65 g Patronvikt.......................16.45 g
Kulans längd .....................25,8 mm Kulans längd .....................26 mm
Kulans vikt ... .....................8,18 gram Kulans vikt ... .....................7,98 gram
Kulan har en kärna av mjukjärn Kula av sintrat järn
Kul diameter..................8,20 mm (.323") Kul diameter..................8,20 mm (.323")
Hyls längd......................33 mm Hyls längd .....................33 mm
Hylsmaterial .....................stål Hylsmaterial .....................stål
Krut sort ........................Nz. R. P. (1.0-0.8/0.2) Krut sort ........................Nz. R. P. (1.0-0.8/0.2)
Krut vikt ........................1.57 g (24.22 grain) Krut vikt ........................1.57 g (24.22 grain)
Märkning: Märkning:
Blått lack runt tändhatt sedan mitten 1944 Blått lack runt tändhatt sedan mitten 1944
Utgångshastighet .............685 m/s  Utgångshastighet .............690 m/s 

 

 

Till en början betecknades patronen "Maschinenkarabiner - Patrone S, där "S" stod för spetskula.   

 

När automatkarbinen fick beteckningen maskinpistol kallades patronen "Pistolenpatrone 43 m. E (mit Eisenkern).

Ptr 43 m.E. med en kärna av järn.

Mot slutet av 1944 fick patronen ännu en ny beteckning nämligen "Kurzpatrone 43 m.E:' (mit Eisenkern = med järnkärna). Hylsorna gjordes av lackerat stål. 
Tändhatten var till övervägande del av rostfri typ. (Tändhatt Zdh 30/40) alltså den vanliga gevärständhatten. 
Kulan
hade en spetsig järnkärna. Denna omslöts aven tunn blymantel för styrning i räfflorna. Ytterst fanns den vanliga tombackpläterade stålmanteln som på all tysk handvapenammunition. 

Undantag ut gjorde patroner, som laddats med en kula av sintrat järn. En sintrad kula tillverkades så att man pressar järnpulver i en form, som har kulans profil. Den pressade pulverkulan glödgas sedan så att järnpulver kornen smälter på ytan och svetsas samman till en hård kula. Den sintrade kulan sliter mer på loppet än vanliga mantlade kulor. Det måste dock accepteras i det trängda rustnings läget i krigets slutskede. Vid andra världskrigets slutskede hade man fått fram en brukbar sintrad järn kula till stormkarbinen. 
Patroner laddade med dem betecknades "Pistolenpatrone 43 mit SE-Geschoss" (SE = Sinter- Eisen). Tekniska data i övrigt framgår av tabellerna.

[Top of the page]

 

Källor:
Das Gewehr 98 mit S-munition 
und seine verwendung. 
Berlin 1906

 

 

Die Deutschen Militärgewehre und Machinenpistolen 1871-1945, Hans-Dieter Götz

Central Powers Small Arms of World War One, John Walther 1999

Ett Stort Tack till Karl-Olof Björsell

 

[Top of the page]

 

Tillbaka till sidan om

UTVECKLINGEN AV HANDELDVAPEN