Den svenska permissionsbajonetten

Den Svenska permissionsbajonetten

Denna artikel var först publicerad av Per Holmbäck på SVEVAPS hemsida Ons Mar 17, 2004.
Tyvärr försvann artikeln då sidan förstördes av en illasinnad person. Vi har därför lagt upp den på nytt här.

Denna artikel är till väsentlig del baserad på en artikel i Skånes Vapenhistoriska Förenings tidskrift av Olle Svensson. Den publicerades i meddelande 199, augusti 1997.

Bruket av permissionsbajonetter och dolkar var populärt framförallt i Tyskland och då kanske främst under Weimarrepubliken och tiden fram till andra världskrigets slut.
Den tyska permisionsbajonetten fanns i många varianter och stilar. De olika truppslagen hade olika modeller/märkning/utsmyckning, även civila och polisiära organisationer hade dessa sidovapen.
Ursprunget kan tänkas vara KS98-bajonetten som introducerades 1901 och som tillverkades i många exemplar som "Extrawaffen" för privat bruk.

I Sverige har vi däremot ingen tradition av permissionsbajonetter, men i många samlingar finner vi de så kallade permissionsbajonetterna med ett stiliserat lejonhuvud på fästet. Vi hittar också de förnicklade bajonetterna m/1896 och några andra varianter baserad på denna.

Permissionsbajonetten

Den tyska permisionsbajonetten fanns i många varianter och stilar. Här ovan är en kort modell av dessa.

Anledningen till att permissionsbajonetten började tillverkas var att Aktiebolaget F.M.Mattsons (FMM) dåvarnade chef (3e generationen Frost) Frost Anders Mattson d.y. hade inspirerats av den tyska permissionsbajonetten. Han hade studerat i Tyskland under 1920-30-talet och bevittnade Nazi-Tysklands uppbyggnad (Han hade inte anammat deras ideer !)

Den tyska permisionsbajonetten ingick då som ett officiellt attribut till uniformen, men den svenska permissionsbajonetten som tillverkades av FMM hade däremot ingen anknytning till den svenska armen ! Den bars aldrig (och fick inte heller bäras) till uniform.
Bajonetten (även om den såldes under beteckningen "Permissionsbajonett") var endast tänkt att användas som prydnad för att hängas på väggen. Nationskänslan under de bistra krigsåren 1939-45 låg naturligtvis också till grund för detta, med det stiliserade lejonhuvudet (som ju ingår i stora riksvapnet) på bajonetten.

Den svenska permissionsbajonetten började tillverkas i början av andra världskriget, men det finn ingen uppgift om antalet tillverkade bajonetter. De tillverkades ända fram till 1962 !
De såldes av järn- och sporthandelen, samt av Vapendepoten i Falun. Se utdraget från katalogen, tyvärr har jag tappat bort tryckåret.

Bajonetten slutade tillverkas av FMM 1962 främst på grund av olönsamhet, det var aldrig något tillverkningsförbud på den. Dessutom behövdes resurserna till armaturtillverkningen.

Bajonetterna tillverkades i flera utföranden och storlekar.
* Samtliga har fästen av förnicklad mässing med grepplattor av älghorn.
* Bladen är förnicklade och polerade.
* Baljorna är av blånerad stålplåt.
* Bärläder av brunt läder.

Följande modeller kan identifieras (artikelnummer ur kataloger):
710 Liten, enklare modell. Dubbel parerstång, saknar handskydd. Längd 285 mm
720 Dubbel parerstång, handskydd. Längd 330 mm
100 Enkel parerstång, handskydd. Längd 330 mm.
730, 110 Dubbel parerstång, handskydd. Längd 370 mm

Det finns flera olika märkningar på dessa modeller. T.ex.
F.M.Mattson Mora
F.M.Mattson Mora Sweden
F.M.Mattson AB Mora Sweden
FMM Mora Sweden

De första permissionsbajonetterna med handskydd (sköld) hade tre kronor på skölden. Detta förbjöds omedelbart av riksheraldikern då kronorna (lilla riksvapnet) var exklusivt för stat och krona. Ett antal bajonetter hann dock ut på marknaden, och dessa är idag ganska ovanliga.

Som nämndes tidigare var dessa bajonetter aldrig avsedda (eller tillåtna !) att användas till uniform.

Här ovan är modellen 710 som är mindre och enklare. (webbmasters noteringar)

Björn Larsson har tillfört ytterligare lite fakta om dessa knivar.

Han påpekar:

- Det är sant att kunskapen om "hur" och framför allt "om" dessa knivar bars till uniform är bristfällig. Det är också sant att det aldrig var tillåtet. Men det finns några bekräftade fall som författaren till artikeln är okunnig om, och som därför inte redovisas i texten. Det gäller i första hand en berättelse som härstammar från framlidne salig Hutte Benckets från beredsakpstiden där ett högre befäl inom den då nyuppsatta skärgårdsinfantaristyrkan bar en sådan kniv vid åtminstone ett högtidligare tillfälle.

Björn Larsson berättar vidare:

Två "blankmoraknivar" förtjänar att nämnas i sammanhanget, en märkt "Tyg avd Lv 7 - 26 sept 1945", samt försedd med luftvärnets symbol på parerplåten.

Kniven är ytsliten i betydande grad och är buren i livrem. Den andra är märkt "OH 1942" på parerplåten och i nästan oslitet skick, dock buren, av spår på bärlädret att döma. Intressant är kanske att OH är identisk med en person (underofficer) som enligt familjen tjänsgjorde på I 7 i Ystad under några av beredskapsåren.

Han känner därutöver till några andra dylika knivar som finns bevarade som minnessaker i officersfamiljer där proveniensen är klarlagd men kunskapen om hur de har använts oklara.

Här syns greppet med den fasta plåten

Ricasson med FM Mattsons namn

Artikeln av Per Holmbäck fortsätter: Dolkar En annan typ som är intressanta är de permissionsdolkar som tillverkades under 1940-50-talen av Frosts knivfabrik AB. De såldes bla av grossisten Böhlmar Co i Mora. Dessa var främst avsedda för sportfolk och jägare, och framställdes i relkamen som mycket lämpliga presentartiklar för såväl militärer som jägare. Två modeller framställdes * Fästen av förnicklad eller kromad mässing med grepplattor av älghorn. * Bladen är förnicklade och polerade. * Baljorna är av frostlackerad stålplåt. * Bärläder av brunt läder. Följande modeller kan identifieras: 6215 Enkel parerstång. Längd 332 mm 6150 Dubbel parerstång. Längd 250 mm Märkningarna på dolkarna varierar något, detta är ett urval: Erik Frost, Mora Sweden Erik Frost, Mora Sweden Rostfri Frost, Mora Sweden

Här ovan är modellen 6215
	Till vänster är ytterligare en modell, men klingan har slipats på ett mera klassiskt vis och passar därför jägare och friluftsfolk bättre. Total längd är 285 mm (webbmasters noteringar)

Förnicklad bajonett m/1896 Vad historien är bakom de förnicklade m/1896-bajonetterna som förkommer i många samlingar är inte känt av mig. Den sannolikaste teorin är att de gjordes av faktoriet för privat köp, som gåvor eller priser, men ett alternativ är att de användes som permissionsbajonett eller till högtid. Jag saknar dock belägg för detta. Man kan hitta framförallt två typer av dessa * den tidiga modellen med platt låsknapp * den senare med konisk låsknapp Den tidiga modellen har oftast serienummer "000" eller är helt onumrerad. Ofta har de inga acceptansstämplar. Den senare modellen kan hittas med ett '+'-tecken istället för acceptansstämpeln. (Detta är en slags kassations-stämpel, som betyder att vapnet tagits ur produktionen. Ofta används den för att märka vapen som tillverkats under utbildning) Detta kan tyda på att de togs ur produktionen innnan de levererades till försvaret, och antagligen såldes privat. All information om dessa mottages tacksamt. Kromade/förnicklade bajonetter med truppstämpel osv kan man se säljas lite då och då, men dessa är med största sannolikhet kromade privat i efterhand, och inget som kommer från faktoriet i detta skick.
Dolk baserad på bajonett m/1896 Det finns en dolk baserad på samma konstruktionen som bajonett m/1896. Den har samma fäste och klinga, men saknar pipring. Istället har den dubbel parerstång. Istället för låsanordningen har den en portopehållare. Baljan är av samma modell som till bajonetten, men den har ett clip istället för knappen till bärlädret. Den förekommer både förnicklad och blånerad. Detta skulle kunna vara ett försök till en sidovapen för högtid eller privat bruk. Även här är all information välkommen.

En bild på dolken baserad på bajonett m/1896.
Referenser Skånes Vapenhistoriska Förening, meddelande 199, augusti 1997. Artikel av Olle Svensson. F.M.Mattson AB, Mora genom Nils Frost Frost knivfabrik AB Mora genom Per Brask. Diverse katalogmaterial. "Seitengewehr: History of the German bayonet 1919 to 1945", av George T Wheeler. 1999.