av Björn Hellqvist

Ett svärd som ofta brukar återfinnas i böcker om vapen är ett märkligt svärd med en arabisk inskription vid klingbasen och en fingerbygel på parerstången. Det är också känt som “IX 950” i katalogen över beståndet i Royal Armouries i Leeds, England. Svärdet utgör en viktig länk i utveckligen från det enkla, medeltida korsformiga fästet till de mer komplexa fästena man kan se på 1600-talsvärjor. Jag hade förmånen att få hantera svärdet vid ett besök på museet i juli 1999. Svärdet förvaras vanligen i museimagasinet, och togs därför fram på begäran.

Hur kunde ett europeiskt svärd hamna i Alexandria? Under senmedeltiden utsattes de kristna staterna i det östra Medelhavsområdet för starkt tryck från deras muslimska grannar, mycket som ett resultat av de misslyckade korstågen. En av dessa stater var kungadömet Cypern, som ansattes av mamelukerna i Egypten. Mamelukerna, som var kristna krigarslavar som konverterat till islam, hade tagit makten i Egypten. De slogs mot mongolerna och andra fiender. Barquq-dynastin, en mamelukisk klan, hade tagit makten 1382, och år 1422 så besteg sultan al-Malik al-Ashraf Barsbey (även känd som Baybars) tronen efter att ha varit förmyndare för en minderårig sultan. Man hade drabbats av många år av krig och pest, men Barsbey insåg att de ottomanska turkarna var på väg att bli en maktfaktor och ett potentiellt hot, och såg därför till att etablera goda relationer med dem. Detta hjälpte Egypten att komma på fötter igen.

Samtidigt så hade kungadömet Cypern egna problem. Kung Jacques I av den mäktiga Lusignan-ätten dog 1398, och efterträdde av sin son, Janus. Hans 34 år på tronen blev en ständig kamp mot Genua och mamelukerna. Räder mot den egyptiska kusten resulterade i en mamelukisk attack på Cypern år 1425. Öriket var försvagat av pest, och fick problem att försvara sig. Viktiga städer föll i mamelukernas händer. Kung Janus mönstrade vad som fanns kvar och mötte den framryckande fienden vid Chirokitia, där ett slag ägde rum den 7:e juli 1426. Den cypriotiska armén slogs i grunden. Kung Janus togs till fånga och de flesta adelsmännen fångades eller stupade. Den 11:e juli föll Nicosia och plundrades. Mamelukerna drog sig omsider tillbaka med ett enormt krigsbyte och ett antal fångar som såldes som slavar i Alexandria. Efter att ha hållits fången i tio månader så frigavs Janus mot en mycket stor lösensumma, ett löfte om en årlig tribut till Egypten, samt erkännandet av sultanens överhöghet. Kungen återvände som en knäckt man, både själsligen och ekonomiskt. Han dog 1432, och med honom upphörde Lusignan-ättens storhet. Han efterträddes av sin son, Jean II, som visade sig vara en svag kung. Det förefaller som om det var detta år som svärdet ingick i den årliga tributen. Det graverades med följande inskription i arabisk Nashki-stil (enligt Treasures from the Tower of London):

“Oavskiljligt skänkt av al-Malik al-Ashraf Barsbey, – må hans seger stråla! – till de segerrika arméernas magasin i frontstaden Sikandariya (Alexandria), den väl skyddade, från det som kom i hans ägo i månaden al-Muharran, år 836.”

Vid en första anblick är svärdet ett slankt, klassiskt medeltida svärd. Det enda som skiljer det från andra svärd är den bygel som sitter på parerstången. Att lägga pekfingret över krysset var ett sätt att förbättra kontrollen över svärdet, och detta kan ses i flera samtida illustrationer. Då detta kunde vara farligt (åtminstone om man ville behålla fingret om man var tvungen att parera), så anbringades en varbygel-liknande ring för att minska risken för att motståndarens klinga skulle kunna kapa fingret. Ricasson, där eggarna övergår i ett oslipat parti, säkerställde att man inte skar sig på sitt eget svärd.

Det första bildbeviset på att fingerbyglar användes finns i en italiensk målning från 1300-talets första fjärdedel. Det är möjligt att idén är ännu äldre, men det finns inga övertygande bevis för det. Uppfinningen hade inget större genomslag först, om man beaktar antalet bevarade eller illustrerade svärd av den typen, men det var ett första steg. Dubbla byglar (en på varje sida) dök upp 1440, och vid 1400-talets slut så hade mer komplexa fästen introducerats. Ett århundrade senare var de flesta fästen mer eller mindre invecklade, och erbjöd gott skydd för handen.

Svärdet är bevarat i mycket gott skick, med bara lätt korrosion på knapp och parerstång. De viktigaste måtten följer här:

Längd: 1041 mm

Klinglängd: 864 mm

Klingbredd vid basen: 34 mm

Rännans längd: 320 mm

Klingtjocklek vid basen: 5 mm; 100 mm från udden: 2 mm, 40 mm från udden: 2 mm (förstärkt)

Knappens diameter: 55 mm, tjocklek: 14 mm

Greppets längd: 110 mm, bredd: 17 mm

Parerstångens vidd: 146 mm, tjocklek vid ändarna: 2 mm

Fingerbygelns vidd: 28 mm, höjd i klingans längdriktning: 36 mm

Ricassons längd: 45 mm

Balanspunktens läge: 190 mm från krysset

Vikt: 765 gram

Hjaltet är tillverkat i klassisk medeltida korsform, men med en bygel på den främre parerstångsarmen. Den hjulformiga knappen och parerstången är smidda i mörkt stål. Knappen är en typ G enligt Oakeshotts typologi, och ihålig. Parerstången är en Oakeshott stil 5, rak och med utplattade ändar. Ena hörnet på den främre parerstångsarmen har slagits av, men var för en tid reparerad, vilket förklarar varför skadan saknas på vissa foton. Bygeln har troligen mejslats ut ur parerstången och böjts uppåt-inåt. Greppet är av trä och lindat med tråd som fått en närmast metallisk finish, och med tillräcklig utrymme för enhandat bruk.

Klingan är en Oakeshott typ XIX, en typ som tidigare troddes ha varit typisk för mitten av 1500-talet, då den vanligen förekommer tillsammans med mer komplexa fästen, men som Oakeshott har daterat till mitten av 1300-talet. Årtalen har bekräftats av de arabiska inskriptionerna som tidigare nämnts. Klingan är rak, tveeggad och med en mittränna. Den tämligen kraftiga ricasson har två smala skåror på vardera sidan om rännan. De sista 40 millimetrarna av udden är förstärkt genom en subtil ökning av godstjockleken. En mästarstämpel återfinns på klingan, och det är troligt att svärdet är av italiensk tillverkning. Klingan är i mycket gott skick, med undantag för ett litet hack i eggen 56 mm från udden.

Det första som slog mig när jag lyfte svärdet var att det kändes så lätt, och det är lätt. Greppet är bekvämt, och det kändes naturligt att låta pekfingret gå igenom bygeln. Då det rörde sig om ett 600 år gammalt vapen, så ville jag inte svinga det alltför vilt. Jag kunde ändå notera att det balanserade mycket bra och att det borde kunna utdela svåra huggskador på lätt rustade mål. Min sambo hanterade också svärdet, och fann det mycket behagligt. En exakt reproduktion skulle vara kul att hantera. Det var med stor ovilja jag lämnade tillbaka svärdet, då det är sällan man får hålla ett så pass välkänt svärd.

Flera av svärden i Alexandria flyttades av turkarna från arsenalen till Askeri-museet i Istanbul mellan åren 1517 och 1935, och därifrån gick de vidare till utländska museer och privata samlingar. Bland de med typ XIX-klingor, så är fem fortfarande kvar i Istanbul. Fyra finns i Royal Ontario Museum in Toronto ( http://www.rom.on.ca/ ), och ytterligare fyra i Philadelphia Museum of Art, medan tre återfinns i Metropolitan Museum of Art i New York ( http://www.metmuseum.org/). Så vitt jag vet så är det bara svärdet i Leeds som har fingerbygeln.

Jag vill tacka styrelsen och personalen vid Royal Armouries för tillståndet att hantera och dokumentera svärdet.

Cope, Anne (red): Swords and Hilt Weapons, Multimedia Books, London 1989

Norman, A.V.B.: European Swords and Daggers in the Tower of London, HMSO, London 1974

Norman, A.V.B. and Wilson, G.M.: Treasures from the Tower of London, HMSO, London 1982

Oakeshott, Ewart: The Sword in the Age of Chivalry, Boydell & Brewer, Woodbridge 1964, 1994

Oakeshott, Ewart: Records of the Medieval Sword, Boydell & Brewer, Woodbridge 1991

Seitz, Heribert: Blankwaffen, vol. 1, Klinkhardt und Biermann, Braunschweig 1965

The Mediaeval Sword Resource Site http://www.aiusa.com/medsword/

(c) 2003 Björn Hellqvist

Länk till den första avbildningen i konsten:

http://www.metmuseum.org/collections/view1zoom.asp?dep=7&full=0&mark=1&item=61%2E200%2E1