Fångvårdens vapen
Av Olof.P. Berg 1994
Sidan 3 Sidan 5

Skillnaden i vikt var obetydlig och man undersökte därför möjligheten att få fram en lättare sabel genom att avkorta den nyss införda sabeln och ett sådant resultat kan påvisas. Fästet var givetvis detsamma men klingan avkortades från den tidigare längden av 90 cm till en längd av endast 64 cm. Baljan förkortades naturligtvis i motsvarande grad. Eftersom gevaldigern var utrustad med kavalleriets pistoler undersökte man även möjligheten att använda en kavallerisabel m/1842.

Kavalleri sabel m/1842
Denna sabel förändrades på samma sätt som tidigare omnämnts, genom att avkorta klingan. Dessutom fann man utrymmet i fästet för knappt tilltaget för handen och tog därför bort parerplåtarna på ut- och insidan så att man erhöll ett enkelt bygelfäste. Detta sidovapen med klinga enligt Hafströms konstruktion, blev fastställt för gevaldigern år 1846. Huggaren hade balja av stål och bars i axelgehäng.  Denna huggare m/1846 blev fastställd för Fångvården.

Huggare m/1846

 

I detta sammanhang kan nämnas, att även kavalleriet fann fästet för trångt och ändrade modellen år 1847, så att större utrymme skapades för handgreppet.

 

Övriga fastställda huggare för Fångvården:

Huggare m/!865.
 

Långholmshuggare m/ca 1880 som hade en smalare, kortatd klinga än m/1865

 
Huggare m/1888.
Sidan 3 Sidan 5