| Ak5 - Arménytt |
| Utvecklingen av Ak5 |
| Hur löses de nya problemen |
| Åter till huvudsidan |
|
Den svenska automatkarbinen Ak5 |
 |
|
Här är den första versionen av Ak5 |
|
Läs Arménytts artikel om utvecklingen av Ak5 här
|
 |
|
På bilden ovan ser man Överst den tidiga modellen av Ak4 med dess bajonett 1965. Under den den tidiga varianten av Ak5. |
| Armén valde mellan den belgisktillverkade FNC och Fabriksverkets FFV890. Den senare byggde på det Israeliska vapnet som i sin tur var en variant på Kalashnikovs konstruktion. En del säger att FFV var för övermodiga och trodde på kontraktet men priset fällde avgörandet och valet föll på den belgiska FNC |
 |
 |
|
Två av försöksvapnen FNC (Bild Armémuseum) |
|
|
 |
| Vapnet Ak5 var standardvapnet vid de svenska trupperna inom KFOR och liknande internationella åtaganden som Sverige gjorde under sekelskiftet 1990-2000. |
 |
|
Här ser vi svensk trupp i Kosovo som som är utrustade med Ak5, Kulspruta 90 och Pistol 88. |
 |
|
Det finns inget universalvapen. Utvecklingen har går givetvis framåt och militären strävar efter effektiva, träffsäkra, korta och behändiga vapen. Detta är en ekvation som är mycket svår att kunna lösa. Under efterkrigstiden fram till 1970-talet var standardbeväpningen
Under 60-talet beslöt försvaret att låta Ak4 ersätta alla dessa tre vapnen. Pistolen fasades också ut. Detta visade sig tyvärr inte vara någon perfekt lösning. Den vanlige soldaten fick problem med att hantera Ak4:an under helautomatisk eldgivning, som behövdes t.ex. vid strid i bebyggelse. Soldaten kunde inte effektivt "rensa" ett trångt utrymme. Rekylen var för kraftig och vapnet var för lång och dessutom tungt.
En Ak4 under helautomatisk eldgivning.
Överst en tidig Ak4 och underst en tidig Ak5 När Ak5:an antogs och ersatte Ak4:an trodde man att detta skulle lösa alla problem som fanns tidigare. En av de första ändringarna man gjorde var att minska vapnets totala längd både när det bars utan att användas men också när man sköt med det. Man följde amerikanarnas krigserfarenheter. USA hade antagit AR-15 plattformen redan under Vietnamkriget. Ett stort antal förändringar har gjorts på deras M16 sedan dess. De använder numera varianten M4 med en kortare pipa. Detta erfor svenska trupper i Afghanistan då man återinförde några Ak4 med optiska riktmedel.
Optiska riktmedel. Nu började man också inse att det är lättare och snabbare att träffa med olika optiska riktmedel. Vårt svenska företag Aimpoint har varit föregångare på området i första hand hos andra länders arméer. Aimpoint tog fram utmärkta rödpunktsikten. Den ursprungliga Ak5 var lång, även om den hade fällbar kolv, som ni kan se på bilderna. Militären följde utvecklingen framförallt i USA, där man hade kortat av pipan på deras M16 (AR-15 konceptet) som till slut blivit ett bra vapen, men som sagt pipan var lång och otymplig. Man fick fram M4 karbinen som var ett behändigt vapen.
M4A1 med ACOG optiskt riktmedel. (Bild Wikipedia) MEN När pipan kortades av minskade också kulans utgångshastighet. På längre håll förlorade den avsevärt av sin effekt som man eftersträvade. Kulan penetrerade inte heller skyddsvästar som började användes av militär världen över.
|
 |
 |
|
Ovan ser vi vidareutvecklade Ak5C och Ak5D båda med kortare pipor |
| Olika typer av optiska riktmedel har provats och optiska riktmedel är nu standard för den svenska Ak5:an. |
| Ibland råkade amerikanerna i Afghanistan, Irak
m.fl. länder ut för prickskyttar utrustade med det ryska
prickskyttegeväret Dragunov. Att ge effektiv motverkans eld mot en sådan
blev en svår uppgift att lösa med M16 och snart sagt omöjlig med
karbinen M4 i kalibern 5,56x45NATO. Amerikanarna fick uppenbara problem att slå ut prickskyttar som använde Dragunov på håll upp till 700 meter. |
|
SVD Dragunov kaliber 7,62x54R. (Bild Wikipedia) |
| Hur försöker militären lösa dess problem? |
