Kalashnikovs Automatkarbiner

Text av O. Janson
fritt översatt text ifrån Maxim Popenker.

 

Uppdaterad 2007-09-30

 

AK-47 i sitt första fungerande utförande med den gamla frästa lådan.

Bakgrund

1945 föll GECO fabriken i de anfallande Sovjetiska truppernas händer. De erövrade 20 000 patroner och en Vollmer karbin. 1943 hade de kopierat denna patron (som de kallade obr. 1943g eller 7,62x39 M43) utan att ha ett fungerande vapen till den. Strax efter krigsslutet kom så Kalashnikov med sin berömda automatkarbinskonstruktion.

Kalashnikovs automatkarbin hade benämningen AK-47 (Avtomat Kalashnikova – 47; Kalashnikov i Sovjetunionen. Det är det vanligaste vapnet i världen idag med mer än 90 miljoner tillverkade vapen. Vapensystemet är idag världens mest spridda. Det som har gjort vapnet så framgångsrikt är konstruktionen samt att det är ett komplett vapensystem. Bl.a. så ingår en lätt kulspruta vars motstycke saknas i väst. Vapensystemet har haft en ledande position i världen under de senaste 60 åren. Vapnen har tillverkats i mer än 10 länder och använts/används av 100 talet länder och ännu fler konflikter världen över. Kalashnikov är också grunden för många civila jaktvapen såväl kul- som hagelgevär.

Vapnet är känt för sin tillförlitlighet och råstyrka oberoende av klimat och omgivning. Det är en mycket enkel och tillförlitlig konstruktion. Konstruktören Mikhail Kalashnikov har tagit det bästa ifrån tidigare konstruktioner och fått fram ett mästerverk. Vapnet har som alla andra vapen vissa nackdelar. Tillförlitligheten medför att precisionen inte är den bästa men vapnet fyller alla krav man kan ställa på en automatkarbin strax efter 2:a VK.

 

 

Mikhail Kalashnikov

Courtesy of Maxim Popenker

 

AK-47

Mikhail Kalashnikov hade blivit sårad under kriget och kom därefter till Izhevsk Maskinfabrik (IZHMASH) 1944. Där utvecklade han ett halvautomatiskt gevär 1944. Utgående ifrån sin konstruktion utvecklade han en automatkarbin 1945-46 som han lämnade till armén Röda Stjärna för utvärdering. 1947 hade han konstruerat om sin prototyp och lämnade den samma år för en ny utvärdering till armén. Denna protyp var klart överlägsen alla andra testobjekt. Den antogs därför som ”7,62 mm Automat Kalashnikova, obratztsa 1947 goda” (7,62 mm Kalashnikovs automatgevär, modell 1947). 1951 ändrades vapnet något men bibehöll sin modellbeteckning. Kalibern var 7,62x39 mm.

Kalashnikov försökte först med en låda av pressad plåt men detta övergavs eftersom Sovjetunionen inte behärskade tekniken på den tiden. Man gick då över till en fräst låda. Först 1959 som man klarade av att tillverka lådor av pressad plåt.

 

Här syns denna frästa låda som bara finns på tidiga modeller.

 

 1959 moderniserades AK-47 mer genomgående. Denna förbättring kallades AKM (Avtomat Kalashnikova Modernizirovannyj eller Kalashnikovs Autmatgevär, Moderniserat).

Det väsentliga ändringarna var att man nu klarat av att använda en stansad låda och en förbättrad mekanism för avtryckaren. Kolven blev något rakare för att förbättra rekylupptagningen vid helautomatisk eldgivning. Vapnet förseddes med en löstagbar flamdämpare och kompensator. Den skedformade kompensatorn skruvas fast. Den kan enkelt bytas ut mot en ljuddämpare som kallas PBS-1. Siktet på AKM går ifrån 100 – 1000 m jämfört med AK-47 som går mellan 100 – 800 m. Den maximala effektiva skottvidden anses emellertid vara 300 till 400 m. Det är inte lätt att skjuta 20 skott i en helfigur på 300 m med detta vapen med öppna riktmedel som dessutom har en relativt kort visirlinje.

AKM är fortfarande använd officiellt av Ryska styrkor även om man har infört den finkalibriga versionen AK-74. Styrkor i t.ex. Tjetjenien har i många fall återgått till den grovkalibriga AKM i 7,62x39 mm eftersom den har bättre effekt i mjuka mål än den nyare patronen 5,45x39 mm.

 

 

Här syns AKM med en låda av pressad plåt

 

 

1959 tog man även fram en lätt kulspruta RPK-47.

 1961 tog man fram ett helt vapensystem enhetskulspruta PK / PKS / PKMS.

 Som tidigare nämnts så har vapensystemet sålts och exporterats till alla Sovjetiskdominerade länder och deras vänner världen över. Även en del länder som är fristående ifrån Ryssland har använt eller tillverkat dessa vapen eller kopior på Kalashnikov. Detta gäller länder som Finland, Egypten, Irak och Israel och nu senast USA. Numer har produktionen av den grovkalibriga helautomatiska versionen av AKM upphört för militärt bruk. Den tillverkas emellertid fortfarande som halvautomat för civilt bruk.

 

Konstruktion:

AK-47 har ett gasomladdat system med en gaspistong som är fastsatt med slutstycksenheten. Denna enhet löper i två spår i lådan. Toleranserna är stora för att öka funktionssäkerheten. Det roterande slutstycket har två låsklackar som låser i lådan. Säkringen fungerar också som väljare för hel och halvautomatisk eldgivning. Det går inte att ladda vapnet när säkringen är tillslagen. Säkringen är inte direkt ljudlös men smart. Det har visat sig att soldater som utsätts för beskjutning instinktivt osäkrar och krampaktigt fyrar av. De gör ofta slut på hela magasinet innan de kommer över chocken att vara beskjutna. Detta problem har uppmärksammats i väst och man har infört treskottsautomatik för att komma tillrätta med det. Ryssarna löste det enkelt på typiskt ryskt maner – man satte läget för halvautomatisk eld tvärt om mot vad brukligt är, i ändläget längst ned för säkringen. Detta medför att när soldaten i panik osäkrar sitt vapen så glider säkringen förbi läget för automateld och hamnar i läget för halvautomatisk eld. När han sedan håller in avtryckaren så går bara ett skott.

 Det normala magasinet har kapacitet för 30 skott, men det finns såväl 40 som 75 skotts magasin. Magasinen är välgjorda i stål. På senare tid har det även funnits magasin av plast.

 Det finns också en AKM med fällbar kolv för luftburna trupper.

 

AKM för luftburna trupper och stridvagnbesättningar

 

AKM med GP-25

Courtesy of Maxim Popenker
AKM kan också förses med en GP-25 granat-tillsats i 40 mm

 

Kaliber: 7.62x39 mm
System: Gas opererad med roterande slutstycke med två låsklackar
Totallängd: 870 mm
Piplängd: 415 mm
Vikt med tomt magasin: AK 4,3 kg; AKM 3,14 kg
Magasinskapacitet: 30 skott (40 skott och 75 skott trummagasin ifrån RPK kan också användas)
Mekanisk eldhastighet: 600 skott/ minut
Effektivt stridsavstånd: 400 meters

 

 

AK-74

 

AKM efterträddes 1974 av den finkalibriga versionen AK-74 i kaliber 5,45x39 mm.

 

AK-74

 

 På 60-talet följde Ryssarna trenden i väst med en patron med liten rekyl, klen kaliber men hög hastighet. Man tog fram patronen 5,45x39 mm. Kulans diameter är i själva verket 5,62 mm. Denna kula har en stål och blykärna. Spetsen på patronen är ihålig, bara täckt av manteln. Detta har man gjort för att förbättra effekten i mjuka mål. Genom att göra spetsen mjuk så böjs den i anslaget mot mjuka mål som människor och kulan blir då instabil, kantrar och tumlar i målet med bättre effekt som följd. Kulan lämnar en 415 mm pipa med en hastighet av 900 m/s.

 När denna ammunition var antagen så tillverkade man hela vapensystemet för Kalashnikov i den nya kalibern.

 AK-74 skiljs enklast ifrån äldre AKM genom den stora effektiva mynningsbromsen. Kolven som var av trä i början gjordes lättare genom att ett längsgående spår frästes på varje sida. Detta är också ett av AK-47:s kännetecken. Pistolkolven gjordes i plast. Magasinet gjordes nu av rödfärgad plast. Luftburna trupper fick en åt sidan fällbar skelettkolv av stål.  Detta var en stabilare lösning.

 

AK-74 med granat-tillsats GP-25

 

Senare ersattes trädetaljerna i kolven av plast och färgen på magasinen byttes ifrån rävsvansfärgade till svarta. Det finns också de som har fällbar kolv.

 

1991 piffades vapnet upp med ett spår för sidomontage och en fällbar svart plastkolv i övrigt fanns fortfarande alla för och nackdelar kvar ifrån den tidigare AKM modellen.

 

 

Kaliber: 5.45x39 mm
System: Gas opererad med roterande slutstycke med två låsklackar
Totallängd: 943 mm
Piplängd: 415 mm
Vikt med tomt magasin: 3,3 kg;
Magasinskapacitet: 30 skott
Mekanisk eldhastighet: 600-650 skott/ minut
Effektivt stridsavstånd: 500 meters

 

 

Kalashnikov AKS-74U

 

AKS-74U (där U står för Ukorochennyj som betyder Förkortad) är en mycket kort automatkarbin. Den utvecklades under senare delen av 70-talet. Den var avsedd som ”självförsvarsvapen” för officerare, helikopterförare, fordonsförare och stridsvagnsbesättningar, med andra ord en PDW. Dess prestanda ligger nära en vanlig kpist. Träffsäkerheten är bristfällig på längre avstånd. Detta gäller särskilt under helautomatisk eldgivning. Vapnet är känt för att snabbt överhettas under helautomatisk eld. Det är därför som senare tillverkning av vapnet hos IZHMASH är halvautomatiskt. I USA går vapnet under namnet Krinkov. AK-74U kan inte förses med bajonett.

En del AK-74U är försedda med spåret för sidomonterade kikare. Dessa har specialnamnet AK-74U-N.

 

AK-74U

 

Kaliber: 5.45x39 mm
System: Gas opererad med roterande slutstycke med två låsklackar
Totallängd: 735 mm / med fälld kolv 490 mm
Piplängd: 210 mm
Vikt med tomt magasin: 2,71 kg;
Magasinskapacitet: 30 skott
Mekanisk eldhastighet: 650-735 skott/ minut
Effektivt stridsavstånd: 200 meters

 

 

AK-101

Detta är en traditionell Kalashnikov men i NATO kaliber 5,56x45 mm
AK-101

Courtesy of Maxim Popenker

 

 

AK-103

Detta är en traditionell Kalashnikov men i den gamla ryska kalibern 7,62x39 mm och med en del detaljer ifrån AK-74
AK-103

Courtesy of Maxim Popenker

 

 

AK-102, AK-104 och AK-105

Detta är kompakta kommersiella varianter av ”moderna” Kalashnikov i respektive
kalibrarna 5,56x45 mm NATO, 7,62x39 mm och 5,45x39 mm.
De har bättre prestanda än AK-74U beroende på sin längre piplängd.
AK-102

Courtesy of Maxim Popenker

 

 

AK-107 / AK-108

AK-107 i kaliber 5,45x39 och AK-108 i kaliber 5,56x45 mm

Detta är två förbättrade versioner på samma tema. De har två motsatta gaspistonger i stället för en. Den ena driver tillbaks slutstycket bakåt medan den andra går i motsatt riktning med sin vikt för att kompensera rekylen och kontrollera vapnet under helautomatisk eld.
AK-107 med granattillsats GP-25

Courtesy of Maxim Popenker

 

 

 

I want to give special acknowledgement to Maxim Popenker
who has written most parts of this article.

 

Källor:

Armé manualer för  armén Röda Stjärnan 1939 till 1983.

Maxim Popenker - Assault Rifle: The Development of the Modern Military Rifle and Its Ammunition

John Walter - KalashnikoV, ISBN 1-85367-364-1

Joseph E. Smith and W.H.B. Smith - 10th Edition of Small arms of the World 1973, ISBN: 0-89104-021-8

Ian Hogg & John Weeks - Military small arms of the 20th century, 1973, SBN 85368 319 0

 

 

Gå till:
Kalashnikovs Automatkarbiner
Kalashnikovs Kulsprutor

Åter till sidan med olika artiklar