Överst är ifrån mellankrigstiden

Den understa är ifrån kriget

Bajonetten monterad så att pipan inte påverkas. Därför behövde man ej ändra riktpunkt vid skjutning med påsatt bajonett.

Efter Versaillesfreden 1919 förbjöds Tyskland att tillverka armévapen. Före Första Världskriget hade man levererat vapen över hela världen. För att kunna återupptaga dessa leveranser efter fredsslutet flyttade de tyska vapen- firmorna ut ingenjörer och teknisk utrustning till andra länder, där produktionen fortsatte. Så erhöll t.ex. den polska vapenfabriken i Radom, en komplett utrustning för tillverkning av mausergevär. Likaså fick vapenfabriken i det tjeckiska Brno (på tyska Brunn) och i Liège i Belgien utrustning för tillverkning av mausergevär. Tillverkningen leddes av tyska ingenjörer, som förde med sig vapentekniska erfarenheter från kriget. Ut ifrån dessa erfarenheter konstruerade man den nya generationen av mausergevär.

När nationalsocialisterna övertagit makten i Tyskland och återupprustningen av den tyska försvarsmakten börjat återvände teknikerna till hemlandet och införlivades med rustningsindustrin. 1935 fastställdes en ny gevärsmodell i tyska armen. Vapnet fick beteckningen "Karabiner 98 kurz" eller för- kortat K 98 k. Den byggde på erfarenheterna vunna under världskriget och tillverkningen av vapen under mellankrigstiden. Man hade funnit att det under fältförhållanden var viktigt att med precision beskjuta små mål t.ex. bunkeröppningar och soldater som till viss del doldes av skyttevärn. Av den anledningen försågs K 98 k med ett sikte vars lägsta inställning var 100 m och kunde ställas om med 50-metersintervall upp till 2.000 m. Siktskåran var V- formad och komet spetsigt. Man hade funnit att det gamla mausergeväret var för långt och ohanterligt. Det nya vapnet fick en pipa, som var 60 cm lång. Längden på vapnet kom att vara lika med den hos den gamla karbinen, som nu fick beteckningen "Karabiner 98 a". Man ville ha ett enhetsvapen, som passade till motoriserad personal såväl som till den vanlige infanteristen. Därför försågs vapnet med ett nedböjt slutstyckshandtag. Remmen var av samma konstruktion som hos den gamla karbinen och monterades på vänstra sidan av vapnet. Det gamla geväret hade haft en patronförare, som tillät att man förde fram slutstycket över ett tömt magasin. Detta medförde att soldaten i en kritisk situation kunde tro att hans vapen var laddat, när han gjort en omladdningsrörelse för att beskjuta ett anfallande mål. Den uteblivna knallen och rekylen talade om att så ej var fallet. Karbin 98 k uppvisade inte denna brist. Det går inte att stänga mekanismen över ett tomt magasin med mindre än att skytten trycker ned patronföraren. Denna konstruktionsdetalj hade vi redan 1894 i Sverige på vår mauserkarbin. Man behöll den gamla bajonetthållaren från geväret. Den är så utformad att bajonetten inte berör pipan, då den är monterad på vapnet. Därigenom påverkas inte träffpunktsläget. Soldaten kan rikta på samma sätt med vapnet oavsett om bajonetten är påmonterad eller inte.

Vi noterade att pipan avkortats från 74 cm på geväret till 60 cm på karbin 98 k. Detta medförde att man måste ändra på ammunitionen. Under världskriget användes till geväret patronen med 10 grams-kulan och en utgångshastighet av 895 m/sek. I den kortare karbinpipan hann inte krutladdningen förbrinna helt. Detta hade till följd att kulans utgångshastighet blev lägre samtidigt som man fick en kraftig mynningsflamma som röjde skyttens plats och bländade honom vid skjutning i skymning och i mörker. Genom att spetskulan var tvärt avskuren baktill bromsades den kraftigt upp av luftmotståndet. Under kriget hade man till kulsprutorna använt en 7,9 mm patron med en 12,8 grams torpedkula. Denna patron hade en något mindre krutladdning, som hann förbrinna i en kortare pipa samtidigt som torpedformen på kulan gjorde att denna inte förlorade hastighet lika snabbt som spetskulan. Denna patron blev standard för K 98 k och fick beteckningen sS- Patrone (sS = schweres Spitzgeschoss = tung spetskula) Rekylen blev något kraftigare än med spetskulan av äldre typ men mynningsflamman blev inte så besvärande. - Man hade nu fått en enhetskarbin med en till den anpassad patron.