Det långa tyska armégeväret 1898 -
Das Gewehr 98

Text och bild av O. Janson

Uppdaterad 2012-01-13

 

Gevär 98

Das Gewehr 98

bild ifrån:

Das Gewehr 98 mit S-munition 
und seine verwendung. 
Berlin 1906

 

 

 

 

(Vill ni se en större bild (78 kb)

så klicka på bilden till vänster.

 

 

 

 
Bilden ovan: Gewehr M98 Fabrikat J.P. Sauer & Sohn tillverkat 1916

 
Gewehr 98 eller Mausers gevär M98 som det också kallas kom att ersätta Gewehr 88.

 

 

Gewehr 88 var ett hastverk med många brister, men var trots detta, det bästa geväret när det antogs..

Bilden ovan är på det tyska geväret M1888.

Läs mer om Gewehr 88 här   

 

Bröderna Peter och Paul Mauser var hela tiden med och kämpade om kontrakten hos den tyska Gevär Prövnings Kommissionen (GPK) för att få tillverka ett gevär för Tyskland. 
1889 patenterade de en konstruktion med ovanligt långt avstånd mellan avtryckare och handens placering på kolven.  
Strax efter antagandet av Gewehr 88 kom bröderna Mauser med sin konstruktion M1893 som antogs i bl.a. Sverige först som karbin m/1894 och sedan som gevär m/1896. Svenskarna gav många goda råd till Mauserfabriken tacksamt anammade och de utvecklade vapnet och förfinade det så att det till slut blev Gewehr M1898 (Gew 98).

 
Mausers gevär Gew 98 antogs av den tyska GP Kommissionen (GPK) den 5 april 1898.

Lite om produktionen:

Fabrikstillverkningen av Gew 98 började i de Preussiska fabrikerna 1900.

1901 hade fabrikerna i

Danzig en tillverkning på 140 gevär om dagen

Spandau en tillverkning på 107 gevär om dagen

Erfurt en tillverkning på 54 gevär om dagen

Under hösten 1901 hade 90 000 gevär tillverkats vid dessa tre fabriker. I februari 1902 hade man passerat 100 000 st.

1902 började man tillverka i Bajern vid fabriken i Amberg.

Mauserverkens del i produktionen i det första kontraktet, 1904, lär ha varit 290 000 
medan Deutsche Waffen & Munitionfabrik (DWM) gjorde 210 000.

Under 1:a Världskriget steg produktionen. 1915 tillverkade DWM 1 400 gevär om dagen. DWM tillverkade, enligt sina bevarade dokument, 930 000 st. Gew 98 och Kar 98 AZ, som är karbinversionen av geväret, under tiden 1 augusti 1914 till 11 november 1918.

Det är osäkert hur många Gew 98 som har tillverkats men det är sannolikt att det är mer än 5 miljoner.

Gew 98 har tillverkats vid de statliga fabrikerna:

Danzig i Preussen.

Erfurt i Preussen.

Spandau i Preussen.

Amberg i Preussen.

Gew 98 har också tillverkats av de privata fabrikerna:

DWM i Berlin-Charlottenburg, Berlin-Wittenau, Kornbuch.

Mauser i Oberndorf am Neckar

J.P. Sauer & Sohn i Suhl

Schilling i Suhl

Simson & Co i Suhl

STERN-Gewehre är sammansatta gevär i statliga fabriker av olika mindre tillverkare av detaljer. Dessa gevär har en stjärna inslagen i vapendelarna. Duktiga vapenmekaniker hos fabrikerna satte ihop dessa olika detaljer trots att toleranserna inte alltid överensstämde med föreskrivna mått på vapnet.
    Bilden visar slutstycket ifrån ett Sterngewehr. Stjärnan är inslagen i tändstiftsmutterns överdel.

För att se en större bild klicka på bilden.
  Till vänster ses stjärnan på ringen runt slutstycket som håller patronutdragaren.

För att se en större bild klicka på bilden.

 

Två typer av kalibrar.

Ifrån början så var Gew 98 anpassat för 8,1 mm patronen ”Patronen 88”. (I Sverige kallas patronen för 8x57J.) 

När Frankrike  introducerade den spetsiga gevärskulan ”Balle D”, efter konstruktören Desaleux, gjorde tyskarna en snarlik konstruktion som kom att kallas S-kula (Spitzgeschoss) 

I och med införandet av S-kulan ”Spitzgeschoss” den 1 oktober 1905, som hade en flackare kulbana så fick man ändra siktet på alla vapen ifrån den gamla patronen till den nya med flackare kulbana. Den nya kulan var också något grövre, 8,22 mm. 
För att undvika pipsprängningar så fick de gamla vapnen byggas om.

Alla militära gevär 88 och 98 byggdes om 1903-1905. De ombyggda gevären stämplades med ett 2,5 mm högt S på pipan ovanpå patronläget. Det verkar som om man fortsatte denna märkning även på alla nytillverkade gevär även efter det att alla gamla gevär hade blivit omändrade.

 
Överst den äldre Patrone 88 

 

och

 

underst den nyare Patrone S
med större diameter på kulan.
Till vänster Langesiktet för Patrone 88
graderat mellan 200 - 2000 m

Nedan Langesiktet för Patrone S
graderat mellan 400 - 2000 m.
Sikten på de ombyggda gevären kännetecknas på att graderingen av siktets bas börjar på 200 m (200 - 2000 m), men man kan inte ställa siktet på vare sig 200 eller 300 m. 

Den övre delen av siktet med siktbladet var utbytt. 

Nytillverkade sikten hade en skala som började på 400 m och gick till 2000 m. 

 
Här är bilder ifrån ett häfte ifrån 1906, som heter

"Das Gewehr 98 mit S-munition und seine verwendung."

som visar laddning med laddramar.
Det visade sig att de flesta strider under det första världskriget var på kortare håll än 400 m. Kulbanan med detta sikte gjorde att soldaterna sköt över på ett huvudmål på 50 - 100 m. 

Det var något som bl.a. löjtnant Erwin Rommel (sedermera under 2:a Världskriget känd som Ökenräven) rapporterade om, som 23-åring, ifrån den belgiska byn Bleid. 

Tyskarna införde särskilda ”Hilfskorne” för att höja siktlinjen och ändra inskjutning till 100 m på gevären.

 
Bilden är ifrån slaget vid Soison som tyskarna vann i januari 1915.

Notera de otroligt leriga tyska soldaterna

 

 

Det som var utmärkande för Gew 98 är den tredje rekylklacken baktill på slutstycket som griper in i lådan vid låsningen. 
Slutstycket har två ovala hål som skall leda bort krutgaser om tändhatten brister. Krutgaserna leds då bakåt längs lådans vägg till ett uttag i lådan där de släpps ut. Detta uttag har den dubbla funktionen att underlätta för tummen vid omladdningen med patroner som sitter på laddramar. För att ytterligare skydda skyttens öga ifrån gasläckage så är slutstycket försedd med en kam, som stoppar alla bakåtströmmande krutgaser. Det var inte alltför ovanligt med tändhattsbrott vid den här tiden.

Det finns de som hävdar att urtagningen för tummen försvagar lådan, men det finns inga rapporter om att lådan skulle ha brustit här. Däremot kan lådan vara något mindre styv ur precisionssynpunkt. 

Gew 98 var avsett att laddas med laddramar. Mycket utvecklingsarbete lades ned på dessa. I början var de försedda med fjäder av tråd. Detta utvecklades senare till en bladfjäder av den typ som vi är vana vid att se.

 
På bilden ovan är den första typen av laddramar som användes. På bilden ovan är den nya typen av laddramar som användes.

 

Gew 98 hade en rem med snabbfäste och paradkrok fram på vapnet. Denna användes för att förkorta remmen vid inspektioner och exercis. Denna krok för remmen syns på bilden nedan.
Bild ovan på paradkroken, H-bandet och det långa bajonettfästet, som har en urfräsning för läskstång, samt läskstången.
 

Gew 98 hade en greppvänlig pistolkolv som var ett framsteg jämfört med de flesta samtida raka stockar. Sverige hade ju fortfarande en rak kolv på gevär m/38.

Gew 98 var försett med en kryssbult för att fördela krafterna ifrån rekylen till kolven. I början av kriget användes fortfarande valnöt, men mot slutet började det bli ont om den. 1917 gick över till björk. Björk är också ett fint träslag för kolvar men lite tyngre.

Gew 98 som är tillverkade under slutet av kriget har skåror i förstocken för fingrarna

Vissa historiker, bl.a. John Walther, hävdar att man tog bort regementsbeteckningen som fanns på en bricka på kolven den 19 november 1915. I stället satte man dit dubbla brickor förbundna med ett hål rakt igenom kolven. Detta arrangemang var avsett för att underlätta isärtagningen av slutstycket i fält. Detta datum stämmer inte alltid. Det finns ett flertal rapporter om nummerriktiga vapen och som är tillverkade 1916 och som saknar genomgående hål och urtag i förstocken för fingrarna.

Gew 98 tillverkade efter maj 1902 har urtagningen i slutstycket för tändstiftet konstruerat så att det inte kan nå fram genom hålet fram i slutstycket annat än när slutstycket ligger i stängt och låst läge.

Gew 98 hade en mycket hög standard och utförande. Slutstycket, lådan bajonettfästet och bakkappan var polerade vita. Övriga delar var vackert brunerade på det vackra sätt som var utmärkande för vapen före första världskriget i Tyskland.

 

En annan detalj på Gew 98 är att det har ett H-format främre band runt pipan och förstocken (se bilden) och en bajonett klack som är 45 mm lång. De flesta samtida gevär har kortare bajonettklackar. Arrangemanget har fördelen att bajonetten inte påverkar pipan och alltså inte påverkar träffbilden. Man gjorde ytterligare förstärkningar 1903. Konstruktionen visade sig så pålitlig att den bibehölls även på senare 98 - modeller. 

Bajonettklacken har en urfräsning i botten som mynnar ut vid ett hålet för läskstången. Läskstången är 395 mm lång och den skruvas fast i en mässingsmutter i kolvens framdel innanför hålet.

 

 

Gew 98 har inget stopp för slutstycket som visar soldaten när han har skjutit sista patronen i magasinet. Även detta fick löjtnant Erwin Rommel erfara när han skulle skjuta en fiende och vapnet bara klickade. Resultatet blev att han sårades i striden.

 

 

Karabiner 98 AZ eller Karabiner 98a.

För att tillgodose kraven ifrån specialtrupper som kavalleri och artilleribesättningar infördes i januari 1908 en karbin som kallades Karabiner 98 AZ och senare efter Versailles freden döptes Karabiner 98AZ om till Karabiner 98a. Enligt fredsavtalet fick tyskarna ha 18 000 Karbin 98a

Man gjorde inga förändringar på karbinerna efter freden bortsett ifrån att de döptes om till Karabiner 98a. 

 
Bild Kar 98AZ (även kallad Kar 98a)

 

 
Bild Kar 98AZ

Lägg märke till kopplingsanordningen fram på vapnet för att ställa upp flera karbiner ihopkopplade liksom tältstänger i ett tält.

 

 
Karabiner 98b - geväret som kallades för karbin.  
Ovan Kar98b

Enligt artikel 180 i Versailles freden fick Reichsheer lov att ha fick Tyskland ha 100 000 handeldvapen varav 84 000 gevär 98.

Gew 98 ändrades på några få punkter efter Versailles freden och döptes om till Kar 98b, men de hade samma längd och i stort sett samma utseende. Man krökte ned slutstyckshandtaget in i en fördjupning i kolven. Langesiktet byttes ut mot ett modernare lågt sikte på 100 m till 2 000 m. Kolvens framdel hade fingerskåror. Det främre bandet gjordes bredare som på 98AZ. Remmen monterades på sidan av detta band och gick genom en springa i kolven.

Till skillnad ifrån Gew 98 så har lådan och slutstycket blånerats.

Noteras bör att längden förblev densamma trots att geväret döptes om till karbin.

Flera av dessa har ändrade datum på lådan eller är dubbeldaterade.
 

Bajonett S 84/98 (bilden ovan).

Under 1:a Världskriget var erfarenheterna negativa av långa bajonetter. Detta berodde inte enbart på att vapnen blev långa och otympliga. Soldater som utförde bajonettanfall och stack sin bajonett rakt igenom sin motståndare, fann att den skadade föll ihop över bajonetten. Det fick till följd att revbenen hos den skadade låste fast den långa bajonetten och den gick inte att få loss. Detta kunde vara fatalt i en närstrid.
Dessa erfarenheter samt de negativa erfarenheterna av sågtandning medförde att Tyskland bestämde sig för en kortare bajonett. 

Hela Reichswehr utrustades med S 84/98 (bilden ovan) som var en enkelslipa bajonett med 25 cm bladlängd. 

 

 

Gevär 98 är en av världens förnämsta och mest framgångsrika gevärskonstruktioner.

De konservativa krafterna ansåg att bajonettanfall fortfarande var en viktig del av striden. Man hade då den felaktiga uppfattningen att det var en fördel med långa gevär och långa bajonetter. Tyskarna var rädda för att förlora i ett krig med fransmännen som hade de långa gevären Mle 86/93 Lebel, som omnämns i början av artikeln om Gew 88, och den långa épéebajonetten.
Bild på Mle 86/93 Lebel och den långa épée bajonetten.

På krigsbilden härunder, som är ifrån 1914, syns soldaterna med de långa gevären Mle 86/93 Lebel,

 

Gew 98 hade vissa negativa sidor också.

Geväret var alldeles för långt. Detta var något som de tyska soldaterna kom underfund med i skyttegravarna under första världskriget. Bara några år efter det att geväret var antaget så antog engelsmännen det kortare SMLE geväret. Det var kort nog för att passa kavallerister och långt nog att passa infanterister. USA å sin sida hade köpt några patent ifrån Mauser och antagit ett liknande kortare gevär som i huvudsak var en Mauserkonstruktion gevär .30 M1903.

Tyskarna undersökte om de skulle anta ett liknande enhetsvapen ”Einheitswaffe”. De kom till slutsatsen av att storleken hade underordnad betydelse. De konservativa krafterna slog sig samman med de ekonomiska inom den tyska armén och detta resulterade i att man behöll det långa tyska geväret M98. Det skulle ju vara för dyrt att inte använda alla de långa gevär 98 som redan var tillverkade.

 

Enligt många experter anses Mausergevärets raka slutstyckshandtag vara till men, när soldaten skall skjuta snabbt och välriktat. Det är uppenbart att det raka handtaget skymmer siktlinjen för ett andraskott jämfört med Lee Enfieldgevären. Man har jämfört skjutskicklighet och skjuthastighet (antal välriktade skott per minut) för soldaterna ifrån Storbritannien med de soldaterna i Tyskland. Det visar sig att soldaterna med Lee Enfieldgevären är klart överlägsna i när det gäller att skjuta snabbt men samtidigt välriktat. Detta kan inte enbart härledas till det faktum att de engelska soldater var yrkessoldater med krigsvana medan tyska soldater var relativt oerfarna inkallade.

 
 
Bild på Gew98 överst och underst Lee Enfield No I Mk III med påsatta bajonetter.
 

Patronkapaciteten var också för liten vid stormning. 

Tyskarna tog därför fram ett fast 20-skotts magasin som byttes ut mot originalmagasinet. Tyskarna tog även fram ett gevär mot slutet på kriget M1917/18 som hade med löstagbara 5- / 10-/ 20-skottsmagasin. Ingen av dessa konstruktioner blev särskilt framgångsrik eller populär. Mycket berodde det på att soldaterna upplevde rekylen ifrån den stora patronen som störand.

 

Gew 98 med förlängt magasin av plåt  20-skott. Magasinet är inte avsett att vara utbytbart.

 

 

Gew 98 mekanism med skjutbart skydd mot smuts och lera

Mot slutet av kriget försåg man även en del av gevären med ett skydd mot smuts och lera. 

 

 

 

Tyska patroner se här >>>

 

Bajonetter:
Gew 98 var ifrån början utrustat med den 655 mm långa smala bajonetten Seitengewehr SG98.

 

Bild.på bajonett -  Seitengewehr 1898 a.A.

Specifikation: Totallängd utan balja 658 mm, Klinglängd 522 mm,

 
Här ovan ser vi gevär 98 med den långa bajonetten SG 1898 a.A. påmonterad .

 
Den tyske soldaten skulle ju möta den franske var det tänkt, båda med lika långa vapen. När kriget bröt ut kom man på att den var för lång och tyskarna beslöt att sluta tillverka den 1915. Det tyska gevär 98 med denna långa bajonett mäter hela 1,77 m. Detta kan jämföras med Lee Enfield NoI mkIII som mäter 1,55 m med påsatt bajonett M1907.

1906 hade man infört en typ av bajonett för pionjärtrupper och signalister som kallades för Seiten Gewehr (SG) 98/05. Denna bajonett var kortare och bredare. Den fanns i huvudsak två utföranden, med och utan dubbel sågtandad rygg. Artilleriet använde den utan sågtandning. 1914/1915 infördes den allmänt för infanteriet. Engelska och franska soldater som tillfångatog tyskar med den sågtandade bajonetten brukade göra processen kort med dem. De ansåg att sågtandningen var inhuman. Det blev därför praxis att sågtandningen slipades bort av tyskarna. 1917 bestämdes det att alla bajonetter med sågtandning skulle bytas ut och det var helt genomfört 1918.

 
Bild på olika bajonett 98/05.

 Överst med sågtandning,

mitten bortslipad sågtandning

underst tillverkad med slät rygg och förstorade stödvingar för pipan.

 
Bajonett 98/05.

Specifikation:

  • Totallängd utan balja 501 mm,
  • Klinglängd 368 mm,
  • Vikt utan balja 515 g.

 
Här syns ett urval av bajonetterna för Gew 98. Uppifrån och ned:
  • SG M 1898 a.A.
  • SG M 198/05
  • Aushilfsseitengewehr (Ersatz bajonett)
  • SG M 1884/98 n.A.

Mer om bajonetterna här>>>
Under kriget infördes också s.k. Ersatz bajonetter helt av stål för att tillgodose det stora behovet av bajonetter. De hade olika längd och utseende.
Bild på ett Aushilfsseitengewehr

 
Bilder på mekanism och sikte i olika vinklar.
Remfästen och låda underifrån.

 

Tekniska data:

Gew 98
Kaliber:  7,92 +/- 0,02 mm
Räffling:  4 st. 0,15 mm djupa, 4,4 mm breda,
Räffelstigning: Höger 1 varv på 240 mm.
Magasin: Internt fast för 5 patroner.
Laddsystem: Laddram eller enstaka patroner.
Total längd: 1250 mm
Piplängd: 740 mm
Vikt: tomt, utan rem och bajonett. 4,075 - 4,150 kg

 

[Top of the page]

 
Källor:
Das Gewehr 98 mit S-munition 
und seine verwendung. 
Berlin 1906

 

 

Die Deutschen Militärgewehre und Machinenpistolen 1871-1945, Hans-Dieter Götz

Central Powers Small Arms of World War One, John Walther 1999

Guns Magazine 2004.

Small arms of the world, Smith & Smith

Deutsche Seitengewehre und Bajonette, Klaus Lübbe ISBN 3-934001-02-5

Samtida bilder ifrån veckomagasinet - Var 8:e dag 1914

 

 

Åter till sidan med
olika artiklar