Fångvårdens vapen

Ett småländskt mässingsvapen av den typ som bl. a. tillverkades av Johan Engholm m.fl.  (foto auctionet)

I detta sammanhang bör man kanske även tänka på de länsmän som hade ansvaret för fångar i samband med förvaring och förpassningar. Där har en missuppfattning blivit spridd, att länsmännen skulle ha använt sig av småländska mässingsvapen av den typ som bl. a. tillverkades av Johan Engholm m.fl.
Dessa s.k. vapen torde ha varit farligare för den som avlossade ett skott, än för den som befann sig framför pipan. Att en länsman inte skulle vara utrustad med ett riktigt vapen eller att han skulle vara sämre utrustad än sina underordnade är helt uteslutet. Att kalla dessa mässingsprodukter för länsmanspistoler är en förolämpning mot denna yrkeskategori.

Om vi nu övergår till att se närmare på hur den personal var beväpnad som arbetade inomhus, så har vi redan konstaterat att de soldater som i början av I800-talet var kommenderade till fångbevakning fick lägga av sina gevär och endast bar en huggare. Fr.o.m. år 1808 var manskapet utrustat med sabel istället för huggare och det var denna beväpning som övertogs när särskild vaktpersonal vid fängelserna anställdes. Sabeln har från början utgjorts av armens m/1807 och m/1808 för att senare ersättas av m/1831.

Efterhand har man funnit de långa sablarna obekväma och mindre lämpade för användning inomhus. År 1846 kom därför order om att vaktkonstaplarna vid rikets fångvårdsanstalter skulle förses med huggare av samma modell som redan blivit fastställd för gevaldigerna. (m/1846)

Under 18S0-talet kunde Fångvårdsstyrelsen notera ett ökat våld från fångarnas sida och denna oro spred sig efter hand och kulminerade i att vissa vaktkonstaplar blev skadade. Det visade sig, att de huggare med vilka de var utrustade icke lämnade tillräckligt skydd för handen med det smala bygelfästet. Man undersökte därför möjligheterna att använda sig av kavallerisabel m/1854 i en ändrad form. Fördelen med denna sabel var, att den var försedd med ett större handskydd genom en kraftig parerplåt än den tidigare använda huggaren hade. Klingan avkortades till längden, så att den motsvarade den redan använda huggaren och en projektmodell fm/1855 tillverkades.

Sabel m/1854

Fångvårdshuggare ca 1855