Ett axelmärke ifrån 2:a VK

Fairbairn-Sykes Fighting knife

Den värlsberömda brittiska stridskniven
ifrån 2:a Världskriget.

 

F-S Fighting knife,
1:a modellen.

1:a Modellen 2:a Modellen 3:e Modellen Efterkrigs
tillverkning

 

Text och foto av vapen 
 O. Janson

uppdaterad 2012-11-04

Special honour should be given to Robert Wilkinson Latham in United Kingdom and
Michael Silvey (USA) and Tom Parker in Canada for their assistance with photos of some very rare items. Robert and Mike also assisted me with lots of information.

 

F-S knivar av den 1:a och andra modellen. De knivar som W. E. Fairbairn accepterade som bra knivar.

Från vänster till höger:
Modell 1, Modell 2 variation privat , Modell 2 variation B2, Modell 2 variation Fat Man och till höger
Beaded  and ribbed

 

Similar article in English  -  here

Blankvapen tillhör vår mest uråldriga vapen och har använts av soldater sedan urminnes tider. 
Alla soldater är  vana vid att ha knivar. Många knivar hade varit accepterade av engelsk militär sedan många år. Redan under Boerkriget bar en del soldater en typ av Bowiekniv. Under det första Världskriget hade engelsmännen använt avkortade bajonetter och privat inköpta jaktknivar eller skyttegravsknivar som togs ifrån tyska krigsfångar.

Den mest berömda stridskniven:

Fairbairn-Sykes Fighting knife.

 

Engelsmännen bildade specialförband eller commandostyrkor på initiativ av Winston Churchill under början av 1940.
Dessa soldater fick sin utbildning i Achnacarry, Scottland vid Commando Basic Training Centre.

Där fanns det två officerare, som var instruktörer, kapten William E. Fairbairn och kapten Eric A. Sykes.

Det var en ny typ av utbildning som handlade om närstrid. Systemet för närstrid som de lärde ut kom ifrån Jiu Jitsu, Gatka, Kung Fu och gatuslagsmål. De hade en bakgrund som poliser i Shanghai Municipal Police Force. Det var ju en mycket lämplig bakgrund för deras uppgift. 
Commandosoldaternas uppgift var ju att snabbt anfalla de tyska trupperna och sedan dra sig tillbaka.  Churchill beskrev dem som “a steel hand from the sea”.

 

Wiliam Ewart Fairbairn
 

f. 28 februari 1885,
d. 20 juni 1960

Eric Anthony 'Bill' Sykes

f. 5 februari 1883,
d. 12 maj 1945

John 'Jack' Wilkinson

 

I november 1940 besökte de två kaptenerna Fairbairn och Sykes direktören för den kända firman Wilkinson Sword Co Ltd. Direktören hette John Wilkinson-Latham. Det var ett brådskande möte för att få fram en lämplig kniv för dessa nya Commandostyrkor.

De beskrev den typ av kniv som de hade tänkt sig och till vad den skulle användas.

- Kniven skulle ha ett tungt symetriskt grepp, så att den låg bra i handen 
- Lätt nog att hantera och kontrollera. 
- Greppet skulle vara näthugget för att hållas säkert även om den var våt. 
- En parerstång skulle skydda handen ifrån att glida fram över klingan. 
- Klingan skulle vara tveeggad och stillettformat spetsig med genomgående tånge.
- Kniven måste kunna flyttas snabbt ifrån hand till hand. 
- Den skulle kunna användas att sticka med, hugga med och skära med. 

John Wilkinson-Latham föreslog att man skulle vidarutveckla en klassisk model som man sålt tidigare.

Det finns många felaktiga historier om att Fairbairn själv bekostade de allra första knivarna och att de gjordes av bajonettklingor som blivit över. Alla dessa historier har kunnat vederläggas som förskönande historier.

De flesta knivar som har flutit upp på den amerikanska marknaden som Shanghai knivar, udda tidiga FS gjorda av bajonettklingor mm har visat sig vara förfalskningar som är gjorda på slutet på 50-, 60- och 70-talet under en tid när Jan Flemming skrev sina spionromaner. Det finns för övrigt många paralleller i detta. Ser ni någon sådan kniv på eBay så är den med all sannolikhet en förfalskning oberoende vad som skrivs i texten om dess historia.

 

 

Här är en kniv ifrån 1:a VK.

Klingan är ganska kort och vackert etsad. Greppet är av svart horn och parerstång och beslag på skidan är försilvrade.

Denna typ av kniv blev förebild för de engelska Commandoknivarna.

 

1941 antogs en kniv som engelska soldater hade köpt privat och använt under 1:a VK.  Den var utrustad med  fast påmonterat knogjärn. Denna typ av knivar kallas ofta BC41 knogjärnkniv eftersom de är märkta med BC41. En del samlare tror att BC står för British Commando och 41 för årtalet, men detta är enligt Ron Flook mindre troligt

Knogjärnen var helt symetriska så att kniven kunde hållas lika oberoende av åt vilket håll man höll den. Ibland togs den sista knogen på knogjärnet bort så att soldaten kunde hålla kniven med bladet nedåt och samtidigt hålla om kolven till en Sten kulsprutepistol och ha pekfingret fritt så att han kunde skjuta med det.

Läs om de Engelska knivarna här>>>

Knivarna med knogjärn är BC41. Tillverkaren är trots intensiva efterforskningar fortfarande okänd. Knivar av denna sort har använts av motståndsrörelsen under 2:a VK i Norge.

Dessa knivar levererades i mycket ringa utsträckning och är numera extremt sällsynta. Trots att de är tillverkade så sent som under 2:a VK och är förmodligen de absolut dyraste knivarna av alla som är tillverkade under 1900-talet.

Samma okända tillverkare gjorde även knogjärn märkta på samma sätt.

 

 

Här syns klingan med genomgående tånge och parerplåt. 
Det är som synes en typisk stilettklinga.

 

 

Herrarna  William E. Fairbairn, Eric A. Sykes och John Wilkinson-Latham skapade alltså gemensamt den kniv som blev känd under namnet "Fairbairn-Sykes Fighting knife." Den anses av många som den bästa rena stridskniv som någonsin har konstruerats.

Gemensamt för modellerna är att greppet var format som en coca-cola flaska, parerplåt av stål och klingan är tveeggad och stilettformad. 
Det finns andra typer men de är inte standard enligt MoD (Ministry of Defence).

Kapten W.E. Fairbairn var en stor designer av olika närstridsvapen. I hans arsenal ingick också den utskjutbara fjäderbatongen. Under kriget använde han den i sin utbildning av amerikansk OSS personal. Den användes också av nazisternas Gestapo och senare av Östtyska hemliga polisen och därför ofta kallas av tyskar och svenskar för SiPo-batong.

 

Andra specialvapen som de använde i sin utbildning av SOE (agenter utbildade i England) och OSS agenter. OSS var krigets  föregångare till CIA.

Detta lilla SOE - blad syddes fast i kläderna.

Det fanns också en variant på fällkniv med bladlås båda bladet ovan och fällkniven var helt utan märkning. Fällkniven hittas ofta med ett litet böjt blad för att skära sönder bildäck.

 

 

Det finns i huvudsak tre modeller av FS-kniven:


 

Första modellen: (First Pattern)

När de första knivarna levererades så hade de en tveeggad klinga vars bas hade en ansats s.k. ricasso framför parerstången som var etsad med ”The F-S Fightingknife”.

Greppet var format som en coca-cola flaska och gjort av förkopprad mässing och näthugget. Hela knivens fäste och parerstång var förnicklad. Kaveln sattes fast med en mutter. De första knivarna som levererades hade 2 tums S-formad parerstång och en ansats som var dekorerad med F-S Fighting Knife på ena sidan och motsatta sidan fanns Wilkinson Swords logotype.

Fram tills för något år sedan trodde man att den allra första modellen hade en 3 tum (76 mm) bred parerstång. Senare forskning har visat att detta är en skröna. Det finns visserligen knivar med dessa klumpiga och extra breda parerstänger som lätt fastnar i kläderna när de dras, men det är förmodligen en specialbeställning för privat bruk. Kaptenerna Fairbairn och Sykes som var mycket erfarna i närstrid skulle säkert aldrig ha tillåtit en sådan miss i konstruktionen.

De första 500 knivarna levrades den 14 november 1940. 

 

Här ser vi en modell 1 av andra typen.  Den har en 2 tums S-formad parerstång. 

 

Baljan var gjord av läder med en doppsko av bleck som var förnicklad. Baljan hade läderband som stack ut på sidorna så att den gick att sy fast i kläderna. Skaftet hölls på plats med en förnicklad tryckknapp. På bilden ovan saknas dessa tvärgående läderband. De syns bättre på slidorna längre ned i artikeln.

Klingan är 6,75 tum (17,5 cm) och totallängden är 11,75 tum (30 cm).

 

 Pattern 1 med 2" S-formad parerstång

(1:a modellen och 2:a varianten)

Ansatsen "ricasson" är etsad på båda sidor
Notera den avkortade 2" S-formade parerstången och hur fint bearbetad den är. Detta slarvas det med på nytillverkade kopior.

Man ser tydligt att bladet är handsmitt och handpolerat. Det finns nästan inte två knivar som är samma.

 

canada_bonds.jpg (192336 bytes)

FS-fighting knife användes också av de Kanadensiska Commandosoldaterna. 

Här syns en affisch som gör reklam för krigsobligationer. 
Lägg märke till reklamen om den lilla gratis nålen  "Commando Dagger" som bevis för köpta obligationer.

Klicka på bilden för att se den förstorad.

 

Brittiska soldater som får den första modellen av
Fairbairn-Sykes. 

(foto Impreial War Museum)

 En Brittisk Commandosoldat förbereder sin F-S Fighting Knife inför en raid. 
Det syns att det är den första modellen med fyrkantig ricasso och kort parerstång.

Lägg märke till hans sulor på kängorna som är försedda med påsydda hamparep för att kunna smyga tyst.

(foto Impreial War Museum)

commando2.jpg (41666 bytes)

Klicka på bilden så att den blir större.

En Brittisk  Commandosoldat redo för strid.
Utrustning: Lee Enfield No1Mk3 samt inte mindre än fyra synliga blankvapen ifrån höger till vänster:
  • Machete
  • Lee Enfield bajonett model 1907
  • F-S Fighting Knife första modellen till vänster om repet och längst fram på magen
  • Smatchet.

(foto Impreial War Museum)

 

En utmärkelse för fallskärmshopp i original ifrån 2:a Världskriget

Brittiska  Commandosoldater ifrån SAS.
Utrustning: Vickers K (eller Gas Operated, kort kallad VGO) kulsprutor i dubbel lavettage

Enfield No1Mk3 samt F-S Fighting Knife av första modellen, som bärs av officeren vid ratten.

(foto Impreial War Museum)

 

                       Kulsprutan ifrån RAF - Vickers K eller förkortat VGO.

 


 

Det finns i huvudsak två typer av skidor för dessa knivar,

men bara en av dessa är för den 1:a modellen.

Den 1:a modellen av F-S Fighting knife har ett läderband som låser kniven i skidan.
Bandet är stängt med en förnicklad tryckknapp.
Skidan har en förnicklad doppsko.

 

Baljorna på båda modellerna har läderband tvärs baljan, som är avsedda att sys fast i kläderna.
Commandosoldaterna hade ibland flera knivar fastsydda.

Det är mycket vanligt att man hittar knivar med skidor som inte hör ihop. Detta beror på att skidorna har gått sönder och dessutom brydde soldaterna sig inte om att hålla reda på vilken skida som hörde till vilken kniv. Detsamma gällde ofta innehavarna efteråt.

 

Här ovan ses den första modellen för kniven med den S-formade parerplåten modell 1. De två läderbanden som skulle fästas i kläderna är borta på det här exemplaret. Det finns slidor med och utan tvärgående läderband av den här modellen. Senare modeller hade normalt tvärgående läderband.

Lägg märke till den förnicklade knappen som håller kaveln på plats. Det är ett typiskt kännetecken för de allra slidorna.

 


 

Hur man använder en Fairbairn-Sykes stridskniv.

 

 

Kaptenerna Fairbairn och Sykes lärde ut ett helt nytt koncept för hur commandosoldater skulle slåss med kniv och de har skrivit många böcker i ämnet. Kniven som de tog fram var alltså ett specialverktyg för denna teknik.
Det skulle vara ett mycket specialiserat instrument för specialister - endast avsett för att döda med!

Fairbairn & Sykes lärde också ut hur man hanterade kniven på bästa sätt, som jag nämnde inledningsvis. Det var en komplett teknik för närstrid med och utan kniv som dessa gentlemän och f.d. poliser lärde ut.  

Läs utdraget ur Fairbairns Sykes bok "All in fighting"

Det framgår av bilden här under hur man håller kniven.

 

. Kniven skall hållas så här.
 Bild ur

Kill or gett Killed
av Rex Applegate.

 

Denna fattning ger störst rörlighet och kniven kan användas till att sticka med, skära med och hugga med. En soldat som använder kniven på detta sätt är mycket farligare än en som håller sin kniv som en yxa eller ett stämjärn enligt Fairbairn.

 

Fairbairn har skrivit en bok om strid med bl.a. kniv som i USA kallades Get Tough

 



 

De gamla Fairbairn-Sykes knivarna har blivit ett  eftertraktat samlarobjekt i England sedan pistolförbudet infördes. Även i USA har intresset växt för andra knivar än deras egna. Tyvärr har många av dessa relativt nya blankvapen  blivit väldigt dyra. Man måste vara beredd att betala mer än 10 000 kr för en F-S av första modellen även om den saknar skida.

Commandosoldaternas välkända axelmärke i original ifrån ca 1943


 

1:a Modellen av F-S kniven här >>>.

2:a Modellen av F-S kniven här >>>

med Beaded and Ringed & Roped and Ringed

3:e Modellen av F-S kniven här >>>

med stålgrepp, trägrepp och knogjärn

 

Källor:

Robert Wilkinson-Latham
Ron Flook och hans bok
British and Commonwealth military knives.
Mike Silvey
i USA
Tom Parker i Kanada

Roy Shadbolt in USA
Wilkinson Sword Co., Lon
don
J. Adams Ltd, Sheffield
Dr. William Windrum – The earliest commando knives
Alan W. Locken – Commando 1940 - 1945

 

Åter till - Militära knivar ifrån Storbritannien.

Åter till hemsidan om alla blankvapen

 

Åter till
Göta Vapenhistoriska
Sällskapets Hemsida