1942 gjordes prov med olika grepp med tvärgående räfflor. Under krigets gång så blev det ont om mässing som behövdes i den övriga krigsindustrin. En knivtillverkare i Sheffield konstruerade ett zinklegerat grepp med jämna tvärgående räfflor som förkopprades och därefter svartoxiderades.  Många tror felaktigt att greppen är gjorda av mässing men så är inte fallet.
I september samma år blev detta grepp officiellt antaget. Greppen är en förenkling av tidigare konstruktion och mer anpassad till serietillverkning.

Tyvärr var detta nya grepp något kortare och detta påverkade ballansen på ett negativt sätt jämfört med den äldre typen av grepp. Greppen sattes fortfarande fast med en mutter, men den fick nu många olika utseende: Platta, små och stora kupolformade. Knivarna av tredje modellen var nu alltid svartoxiderade eller svartmålade.

Denna förändring kallas för den Tredje Modellen. En del samlare anser inte att den bör kallas för F-S Fighting knife eftersom kaveln har blivit kortare. Detta har påverkade ballansen. Modell 3 avviker ifrån vad som konstruktörerna kom överens om ifrån början. Modellen är accepterad av MoD (Ministry of Defence) och bättre anpassad för massproduktion och är en direkt vidareutveckling om än av det negativa slaget av den första F-S Fighting knife.

Det finns väldigt få variationer hos de krigstillverkade modell 3 knivarna. Dessa knivar är ibland märkta med den breda pilen och en siffra ifrån vapenkontrollören. 
Kaveln var nu gjuten i en zinklegering som var förkopprad och hade fått runda tvärgående rillor. 
Knappen hade lite olika utformning ifrån kniv till kniv. Nära knappen på kaveln hittar man ofta ett nummer (1-4) ifrån gjutformen . Denna siffra har inget att göra med tillverkaren utan var endast ett stöd för att kunna spåra eventuella fel till en viss gjutform.
Många knivar har fått parerstången märkt med "ENGLAND". Detta visar att kniven är exporterad efter kriget till USA. Denna märkning var ett krav för att få lov att importera knivarna till USA. Många av dessa fina knivar samlades in på förbanden i England efter kriget och sändes 1946 till USA som en del av återbetalningen på Englands krigsskuld till USA. Ibland kan man hitta exemplar av dessa i nyskick som aldrig använts, men ändå var producerade under slutet på kriget. Dessa är oftast endast märkta med "ENGLAND".

Baljorna var de samma som den andra modellen. Nu var doppskon blånerad eller svärtad.

 Fairbairn-Sykes tredje modellen.
Detta är en mycket tidig modell 3 - man kan se det på att kniven har det tunga bladet.

Lägg märke till stämpeln med den breda pilen och siffran 15 som indikerar vapenkontrollanten.

Detta är en kniv med det lättare bladet.

Det finns ett antal olika utförande på knappen eller låsmuttern. Ibland är de nitade men i början var de påkrympta.

 (Gjutform nr 2)

Här är den normala elliptiska formen.

Här är en ovanlig form med parallella sidor.

Det finns i huvudsak två typer av skidor för dessa knivar.

Den 1:a modellen av F-S Fighting knife har ett läderband som låser kniven i skidan.
Bandet är stängt med en förnicklad tryckknapp.
Skidan har en förnicklad doppsko.

Baljorna på båda modellerna har läderband tvärs skidan, som är avsedda att sys fast i kläderna.
Commandosoldaterna hade ibland flera knivar fastsydda.

Här syns läderbanden som syddes fast i kläderna. 

Här är den andra modellens typiska resårband .

Överst är den äldre modellen för modell 2
Underst den vanliga för modell 3

Skillnaden ifrån den här vinkeln är en annan doppsko.

Den senare är billigare att tillverka med sina nitar.

OBS det måste vara mässingsnitar.

Efterkrigsskidor har stålnitar.

Dessa knivar är relativt sällsynta.

Efter kriget tillverkades liknande typer av knivar  för franska fallskärmsjägare,  men de har då i allmänhet ett ljust grepp och är märkta med tillverkarens namn på bladet.

Det saknas uppgifter om att dessa knivar med trähandtag någonsin blev officiellt antagna. De är förmodligen köpta på den privata marknaden. Bevisligen användes de som synes på den här bilden. 

(Foto Imperial War Museum)

Dessa knivar avviker helt ifrån den komposition som W. E. Fairbairn, Bill Sykes och Robert Latham-Wilkinson en gång hade gjort. Den fina ballansen och det fina värjgreppet var försvunna. Nu var det bara fråga om enkla billiga knivar.

Detta gäller särskilt kniven med det primitiva greppet av stål som man slängde ner till motståndsrörelsen ifrån flygplan. De flesta av dessa knivar är omärkta men kniven på bilden har acceptansmärken.

En kniv helt i stål. De allra flesta saknar märkning medan andra är förnicklade och en del har gravyr. Man vet emellertid  säkert med hjälp av fotografier ifrån D-dagen att en sådan här typ av kniv bars av engelska soldater. Man tror att de användes av motståndsrörelsen i de ockuperade länderna mot slutet av kriget. Den här kniven kallas ibland "Maquis" modellen. Detta är förmodligen den billigaste och enklaste varianten av commandoknivarna som gick ut i kriget. En sort liknande tyskarnas Ersatz-bajonetter ifrån 1:a VK.

Efter kriget har modellen blivit en av de mest eftersökta på grund av sin sällsynthet.

Det finns också Commandoknivar av den tredje modellen som är försedda med knogjärn liknande de som förekom under Första Världskriget på den första modellen 1917 ifrån USA som kallas "Pig sticker". (Se nedan)

Foto ifrån Paul van Hoeven i Holland.

Den tredje modellen har använts in i modern tid av bl.a. NATO och har fått NATO beteckning. Tyvärr håller inte dessa efterkrigsknivar den höga klass som Wilkinsons knivar håller.

Här är en modell 3 av efterkrigstillverkning.

Wilkinson Sword tillverkade dessa knivar fram tills 2005 sedan och de sista som gjordes var knivar till minne av olika militära slag. I och med Wilkinson Sword upphörde med sin svärdstillverkning så upphörde de även med att tillverka Fairbairn Sykes Fighting knives .

Här är kniven till minnet av D-Dagen ifrån den speciella utgåvan "The World War II Victory Collection"

Här visas en sådan efterkrigstillverkad kniv av Wilkinsons första modell med 2" parerstång.

Eftersom dessa knivar är tillverkade av samma firma och enligt gamla specifikationer så kan man inte kalla dem för kopior,
men de är nytillverkade och lätta att särskilja ifrån de som tillverkades under 2:a Världskriget.

Dessa knivar är redan morgondagens samlarobjekt eftersom produktionen har upphört sedan 2005.

Här visas en annan sällsynt efterkrigstillverkad FS kniv till minne av Commandoenheten SAS tillverkad av Crown Swords, of Wokingham, Surrey, UK. Modellen inspirerades av en direktör som lämnat Wilkinson Sword.

Totalt var produktionen planerad till 1 000,  men bara 200 knivar levererades till American Historical Foundation i USA och ca 200 såldes i Storbritannien.   

Efter kriget lät, Fairbairns lärljunge, Överste Rex Applegate göra en fin stridskniv.
Den kallas för Rex Applegate - W. E. Fairbairn fighting knife.

Den klassas som en Shanghai Fighting Knife eftersom konstruktionen är den samma med sin breda starka klinga, korta parerplåt och grepp av olika material.

Denna kniv har aldrig varit antagen men många soldater har burit och bär den ändå under konflikter runt om i världen där USA har fört eller för krig.

Rex Applegate - W. E. Fairbairn fighting knife med deras namnteckningar etsade på klingan.

Kniven på bilden är en specialtillverkad sådan kniv av AL MAR.

med Beaded and Ringed & Roped and Ringed