Den här artikeln gör inga anspråk på att omfatta alla knivar som har använts av militär personal inom det brittiska samväldet. Jag tar bara upp några av de mest kända och de vanligaste. För utförligare beskrivningar så hänvisar jag till mitt källmaterial.

 Egendomligt nog så hade Storbritannien inga allmänt antagna knivar under 1:a VK. Det var inte förrän 1941 som man antog några stridsknivar.

Knivar ifrån 2:a Världskriget

Fairbairn Sykes Fighting knife har jag redan berättat om i en egen artikel på denna hemsida.

Artikeln på svenska finns här >>>

Artikeln på engelska finns här >>>

 Kaptenen W.E. Fairbairn som var en av dem som tog fram den berömda F-S Fighting Knife tog också fram en stor och tung kniv som i mycket påminner om vår Faskin-kniv. Denna kniv användes av såväl engelska commandosoldater  som USA:s SOE.

Knivarna levererades ut under sommaren 1943, men kom till mycket begränsad användning. Tyska ubåtar lyckades sänka fartyget som transporterade merparten av dess smatchets till England. Dessa knivar är därför mycket sällsynta.

Den första modellen Smatchet, som togs hade ett bakelitgrepp liknande den amerikanska V-44 kniven. 

Här ovan ser man den allra första modellen av Smatchet med bakelitgrepp liknande V-44
Privat samling

Här ovan syns en OSS Smatchet av den andra modellen med slida av läder.

Privat samling

Detta blankvapen tillskrivs ibland W. E. Fairbairn. I hans bok "All in Fighting" ifrån 1942 finns det bilder på Commandosoldater som poserar med såväl Smatchet som hans F-S modell 1 kniven.

Det syns tydligt hur kompositionen har lånat drag ifrån det Walesiska svärdet
(se ovan).

Det finns ett fotografi hos Imperial War Museum där en synnerligen välutrustad commandosoldat poserar med flera blankvapen bl.a. en Smatchet och en F-S kniv modell 1. Detta är inget foto tagit i strid utan ett rent uppvisningsfoto.

Det är mystiskt vapen som man vet mycket lite om.
Författaren äger ett foto av soldater som använde Smatchet under kriget.

Denna styrka leddes av brittiska officerare och soldaterna kom ifrån Nepal och Indien.

Soldaterna var och är fortfarande mycket respekterade och fruktade av sina fiender.

En vän till mig som var FN-soldat i Kongo på 60-talet berättade att de hade problem med stölder i Campen. Man dubblade posterna men ingenting hjälpte förrän ett kompani Gurkasoldater kom till lägret. Dagen därpå hittade man ett antal döda runt om i buskagen men ingen hade hört något och så upphörde stölderna.

1968 hade artikelförfattaren nöjet att umgås med och intervjua en major som hade utbildat och tränat dessa soldater i över 12 år i Indien. Det var då jag fick detta märke som är ifrån nutid.

En Kukri av typ MK2 ifrån 1943  Totallängd 46 cm & vikt 525 gram

Här är en s.k. Calcutta Kukri ifrån 1943    Totallängd 46 cm & Vikt 675 gram

Under 2:a Världskriget använde många flygare ifrån Australien lite mindre kukris som överlevnadsknivar, när de flög över Burma.

En något kortare Kukri som användes av flygare i Burma under 2:a Världskriget
39 cm lång och vikten 480 gram

Här är märkningen för Wilkinson Sword Company

Karda är en liten kniv som används till det mesta medan Chakmak är ett brynstål. Massproducerade militära knivar ifrån de båda världskrigen saknar oftast dessa båda knivar.

Det finns ett stort antal olika modeller. De görs vanligen i respektive hemland men även välkända firmor som Wilkinson Sword Co har också gjort dessa kraftiga knivar.

Det finns Kurkis såväl med som utan den breda pilen som acceptansstämpel.

• Cho - Den runda urtagningen i klingan strax framför greppet, är inget sikte som används när kniven skall kastas mot en människa eller djur.
• Kukri är inte avsedd att fungera som en bumerang.
• Kniven måste inte smaka blod bara för att den har dragits ifrån skidan.

Kukri är ett bruksföremål som används till det mesta av dem som vet att bruka kniven.

De är utrustade med både Kukri och Lee Enfield No1 Mk3 med påsatta 1907 bajonetter.

Engelska soldater har under hela 1900-talet haft en förkärlek för knogjärnsförsedda stridsknivar. Dessa knivar är numera extremt sällsynta och många av dessa  knogjärnsknivar är numera förbjudna att bära och handla med i Storbritannien.

Middle East Commando bestod av tre commando enheter som bildats av soldater ifrån Mellan Östern som stod under befäl av engelska officerare.
De kallades Middle East Commandos 50, 51 och 52.

• 50 ME Commando bildades i juli 1940. 

• 51 ME Commando bildades i oktober samma år och bestod av soldater ifrån såväl judiskt som arabiskt ursprung ifrån Palestina.

• 52 ME Commando bildades i november 1940 och dessa soldater hade även de samma blandade ursprung och stred sida vid sida på Kreta där de led svåra förluster.

 På axeln bar de ett band av tyg märkt M.E. COMMANDO.

De judiska soldaterna hade under denna en Davidstjärna broderad på purpur-vit-purpur randig botten medan araberna som kom ifrån Palestina hade ett förgyllt metallmärke "PALESTINE" som var placerat på purpurfärgat tyg.

Dessa Commandosoldater var unika även i ytterligare ett avseende - de använde inte de vanliga F-S Fighting knives utan hade en egen kraftig konstruktion som var försedd med knogjärn. Dessa knivar blev deras emblem.

Det finns också en annan typ av knogjärnsutrustade knivar. De är ifrån 2:a VK och kallas:
Middle East Commandokniv och användes av Commando 50, 51 och 52.

Commando 50 bildades i juli 1940 av män som redan tjänstgjorde på platsen. 51 Middle East Commando bildades i oktober samma år och bestod av såväl Judiska soldater som Arabiska soldater ifrån dåtida det engelsk kontrollerade Palestina. Dessa soldater kom ifrån Auxillary Military Pioneers Corps. Judarna och Araberna stred sida vid sida och gjorde heroiska insatser på Kreta mot de tyska fallskärmsjägarna, när tyskarna flyglandsatte sina soldater på ön. ME-Commandos led mycket svåra förluster och tillintetgjordes till stora delar. Förbanden upplöstes därefter.

Vapenskölden ifrån dagens veteraner som lever än idag.

Urtypen av ME-stridskniv, som påminner om en dödskalle. Kniven är tillverkad av en tysk bajonett M1898/05.

Mössmärke

Uniformsmössan för M. E. Commandos pryddes av en miniatyr av denna kniv.
Detta märke är gjort av Sterling Silver men den vanligaste metallen var mässing.

En ovanlig ME commando kniv med dubbel egg

Här är en annan Middle East Commando kniv som användes av de engelsk/indiska styrkorna i Burma och Kina.

Greppet påminner om en döskalle. Den kallas även "the Death scull knife" och har sitt ursprung ifrån Egypten. Knivar av denna typ fanns representerade i polismuseet i Kairo.

Här är en sådan.

De är endast avsedda för parader! Trots detta har de numera blivit sällsynta och betingar ett högt värde!

BC 41

BC41 som som en del samlare antar står för British Commando 1941 finns i två variationer som är lika bortsett ifrån materialet vid tillverkningen. Vad BC41 egentligen står för är höljt i dunkel.

• Med gjutet grepp

• Grepp av mässing.

De härstammar helt klart ifrån de civila engelska närstridsknivarna som var så populära under 1:a VK men nu var de försedda med taggar på knogjärnet.

Dessa är väldigt snarlika Clements knogjärnsknivar ifrån 1:a Världskriget.

De introducerades strax före Fairbairn Sykes Fighting knife. Knivar med knogjärn av järn är mycket sällsynta. Mässing grepp är ännu mer sällsynta!

Här tre otroligt sällsynta vapen för Commandosoldater och norska Partisaner som alla tre är märkta med BC41

Greppen är märkta med BC 41 därav namnet

Här är en mycket sällsynt kniv - man uppskattar att mindre än 1000 sådan här knivar har tillverkats.
Antikfirmor i England brukar ta mer än femsiffriga belopp för dessa.

Det finns också knogjärn som användes av de brittiska Commandostyrkorna som är märkta på samma sätt med BC 41.

Knogjärnen är ännu mer sällsynta än kniven!

Man tror att detta beror på att soldaten ville ha sitt pekfinger fritt att skjuta med.
Han höll kniven samtidigt som han höll sitt gevär eller vad han nu använde som skjutvapen i samma hand.

6 ”blad i full längd Korrekt markerad på ricasso med tillverkarens namn och bred pil 1943.  

En australisk commandokniv tillverkad av Gregsteel.

Australisk acceptansmärke D/|\D med logotyp för tillverkaren Whittingslowe

Här är en mycket sällsynt kniv som användes av de s.k. australiensiska commando Z-styrkorna

The Royal Navy. 

Engelska marinen använde såväl fällknivar som vanliga slidknivar. Under 1:a VK och fram till början av 1970-talet använde RN en slidkniv som påminde om USN Mark 1.

1970 infördes en enklare typ av kniv med ett grepp av trä.

Här är den s.k. däckskniven som infördes på 70-talet.

Foto John Nowill and Sons Ltd.

Denna tunga kniv introducerades i slutet av 1950-talet eller i början av 1960-talet. Den används än idag. Den är antagen med sin NATO-beteckning som syns på bilden. Den finns med två olika grepp. Marinen använder ett grepp av trä medan armén använder ett grepp av plast och nylon. (egen samling)

Ett antal dykarknivar har använts genom åren av Royal Navy.

En gammal klassiker ifrån Royal Navy som fungerar bra än.

Foto John Nowill and Sons Ltd.

Räddningsknivar

Under kriget använde RAF särskilda livräddningsknivar som satt fast på räddningsvästen De var avsedda för att kapa linorna till fallskärmen och liknande. De saknade spets och gick endast att skära med! De var märkta med RAF beteckningen 27C/2023

Här syns en RAF kniv, som är losskuren ifrån en räddningsväst, med slida av läder. Slidan sitter fast i västen. Slidan är också hopkopplad med ett snöre så att den inte förloras när kniven används. Annars sitter kniven fast med hjälp av en tryck knapp i lädret som är kopplad till greppet (som är gjort av kork så att kniven flyter). Vi kan se att såväl kniv som slida är märkta 27C/2023.

Privat samling

Samtliga räddningsdykare skall också bära en av dessa knivar.

Den här kniven har gamla anor. De första rapporterna härstammar ifrån 1920-talet.

Foto John Nowill and Sons Ltd.

Kniven är trubbig och försedd med ett brandgult grepp av kork för att flyta.

Foto John Nowill and Sons Ltd.

Den har katalogiseras i Naval store som nr 0472/472039 knife. Bladet är märkt Joseph Rodgers samt STAINLESS AND PAT.PEND.

Som kuriosa kan nämnas att kniven är försedd med en flasköppnare som ingen riktig sjöman behöver eftersom han använder bladets långsida istället.

Foto John Nowill and Sons Ltd.

Foto John Nowill and Sons Ltd.

Varning! Det finns för förfalskningar.

Jag ber att få hänvisa till Frank Trzaska hemsida om förfalskningar av Smatchet

VARNING FÖR FANTASIFOSTER

 Den här saken även kallad D-Dagen-kniven hittar man lite då och då bl.a. på Tradera och eBay. Detta knivar gjorda på 1970- 1980- och 1990-talet.

De är gjorda av franska bajonettklingor och stoppade i engelska No4 baljor.

Konstruktionen är omöjlig, eftersom de franska bajonetterna fanns i det av tyskarna ockuperade Frankrike och inte i England! Engelsmännen fick inte ens med sig sina egna vapen när de flydde vid Dunkirk!

Jag ber att få hänvisa till Frank Trzaska hemsida om förfalskningar.

Ron Flook,  British and Commonwealth Military knives, ISBN 1-85310-986-X

John Nowill and Sons Ltd., Sheffield, UK

Sword Forum International

History of the Ghurka Khukri

Knife World Magazine:

• November 1994
• Januari 1995
• September 1997
• April 1998
• Augusti 1998
• April 1999
• September 1999
• April 2000
• December 2000

Åter till
Göta Vapenhistoriska
Sällskapets Hemsida