Text och bild om inte annat anges av O. Janson.

Mitt varma tack till alla medlemmar i Göta Vapenhistoriska sällskap som hade med sig så många trevliga gevär på sällskapets Ryska afton 2006. Jag vill påpeka att jag inte gör anspråk på att visa samtliga Ryska gevär endast de vanligaste och de som har en viktig historisk bakgrund och påverkan på utvecklingen.

Mosin-Nagant - Trelinjersgeväret M1891/10.  Infanterimodellen.

Trelinjersgeväret M1891

Under tsar Alexander III (1881 - 1994) antog Ryssland ett nytt armégevär. Detta ryska armégeväret kallas i allmänhet för Mosin-Nagant geväret. Det togs fram under 1880/90 – talet av en statlig kommission och det accepterades officiellt 1891 som ”3-linje system år 1891”. Precis som i de flesta andra fall inom vapenutvecklingen så antogs en dåtida modern speciell patron för vapnet som hade kalibern 7,62 mm. En linje var 0,1 tum dvs. 2,54 mm. Detta medför att 3-linjer = 3 x 2,54 mm = 7,62 mm. Patronen kallas i väst 7,62x54R och hade till en början en som vanligt var en rundnosad kula.

Patronen var försedd med rim liksom den brittiska .303 patronen, eftersom det var lättare att göra patronlägen när patronen vilade mot rimmen i botten på hylsan än en patron utan rim. Ett sådant patronläge kan ha större toleranser. Rim försedda patroner började redan bli omoderna men fördelarna med en enkel produktion övervägde. Denna medvetna förenkling orsakade problem för alla vapenkonstruktörer som använde denna patron senare. Det ovanliga är att patronen används än idag numera till och med av det svenska försvaret.

Efter 1908 bytte ryssarna till en spetskula. Patronerna laddades på laddramar fem och fem. Geväret har ett enkelradigt magasin som sticker ut under kolven framför varbygeln. Magasinsbotten är försedd med gångjärn som underlättar plundringen av patroner och rengöringen av vapnet.

Mosin-Nagant geväret är egentligen ett lyckligt äktenskap av två olika konstruktioner.

Belgaren Nagant hade presenterat en konstruktion för den statliga kommissionen och en rysk kapten Mosin presenterade en annan.

Nagant fick betalt och kapten Mosin blev befordrad och fick anställning vid vapenfabriken Sestroretsk, där han försökte få igång produktionen av geväret.
Den ryska industrin var dåligt utvecklad och de klarade inte av att tillverka det förrän fyra år senare.

M1891.

De första vapnen köptes därför av Frankrike.
De första ryskbyggda gevären gjordes i Izhevsk och Tula.

Från början fanns det tre varianter av M1891:

1. Infanteri modellen

2. Dragon modellen

3. Kosack modellen

De senare modellerna var alltså avsedda för kavallerienheter.

Infanteri modellen var ett fullängds gevär med hylsbajonett som skruvades fast.

Dragon modellen lite kortare och hade en likadan bajonett.

Kosack modellen var snart sagt identisk med Dragonmodellen men den saknade möjlighet att montera bajonett.

1910 gjorde man en förbättringsmodell.

Pipan försågs med ett handskydd av trä och eftersom man antagit en patron med spetskula som hade en flackare kulbana så anpassades de bakre siktena. Siktena var fortfarande graderade i den gamla ryska måttenheten ”arshins” som var 0,71 m.

Rembyglarna togs bort och ersattes med läderremmar som monterades genom skodda hål i kolven. Geväret kallas M1891/1910. Denna modell har använts av ryssarna under inbördeskriget och de båda Världskrigen.

1923 beslöts att man endast skulle tillverka Dragon modellen av 1891/1910.

M1891/1910 av dragonmodell.

Redan 1915 fick ryssarna lägga ut order hos två amerikanska firmor, Remington och Westinghouse, för att tillgodose behovet av gevär.

Dessa gevär beställdes av den ryske Tsaren. På grund av inbördeskriget så kom inte merparten av dessa amerikanskbyggda gevär att levereras. De antogs som modell av USA och användes i stället för utbildning av soldater.

Bristen på gevär hos den ryske tsarens armé var så stor att man köpte ett antal bygelrepetergevär Winchester M1895. Patronläget borrades enkelt upp till den ryska patronen 7,62x54R. Man köpte såväl dessa gevär som bajonetter för dem.

Dessa Winchestergevär benämndes M1915.

1930 gjorde Röda armén ytterligare en förbättring som kallades M1891/1930 eller bara M1930. Längden var densamma som föregångaren, skillnaden var minimal, men siktet var graderat i meter. Gevären fick nya bajonettfästen som var anpassade för en ny hylsbajonett med trycklåsning istället för den gamla hylsbajonetten med skruv. Intressant är att båda bajonetternas spets är platt och är tänkt att användas som skruvmejsel också.

M1891/1930

Gemensamt för alla dessa varianter av M1891 var att de var avsedda att bäras och skjutas med påsatt bajonett! Eftersom de var långa gevär så blev totallängden ansenlig och klumpig att hantera i trånga utrymmen. Man fick träfflägesförändringar om bajonetten togs bort. Det raka slutstyckshandtaget gjorde vapnet inte lättare att bära och hantera.

De första bajonetterna var försedda med en låsning som måste skruvas fast med hjälp av en vanlig skruv.

Senare infördes en bajonett M1930 med trycklåsning.

Mot slutet av kriget började man tillverka hylsbajonetter med kornskydd.

Underst är den senast tillverkade typen nu med kornskydd.

Säkringen består av knappen längst bak på slutstycket som skall dras bakåt och vridas. Slutstycket tas bort ifrån geväret genom att man håller inne avtryckaren.

Det var endast de allra första gevären M1891 och de amerikansktillverkade som hade kolvar av valnöt, de flesta andra kolvar är gjorda av björk förutom M1944 (se nedan) som har laminerad kolv.

1938 antogs för första gången en karbinversion, men denna saknade bajonettfäste. Vapnet hade en 510 mm lång pipa

Karbin M1938.

1944 antogs en förenklad version av karbin M1938 med fast och fällbar bajonett.

Röda armén hade insett fördelen med laminerad kolv och införde detta på M1944. De flesta av dessa karbiner har laminerade stockar.

Denna karbin blev mycket populär bland de ryska soldaterna och den är mycket välskjutande. Den blev mer populär än de ryska halv och helautomatiska gevären som var mycket svåra att plocka isär och sätta ihop.

Karbin M1944 med laminerad kolv, fast monterad fällbar bajonett som syns på höger sida av karbinen.

Det fanns även en prickskytteversion som baserades på M1891/1910. Det var speciellt utvalda vapen som hade bra precision. De försågs med kikarsikten som monterades i sidomontage på vänster sida. Dessa gevär fick självklart böjda slutstyckshandtag.

Dessa Mosin-Nagant gevär är typiska ryska vapen som är enkla att producera, billiga, tillförlitliga och lämpliga för sitt ändamål men helt utan finesser.

Källor:

Maxim Popenker, St. Petersburg, Russia; http://world.guns.ru/main-e.htm
Bengt Johansson
Jimmy Johansson
Smith & Smith / Small arms of the world.  A&W Visual library 1960
Diverse Ryska manualer.

Åter till samlingssidan